Chock
"knack knack" ´
Erik: "Stella, är du där?"
Jag: "Jadå, hej!"
Erik: "Jag har en kille här som heter hasse som känner din kompis,,,"
Och tio sekunder senare stod Toves hasse i min hall. Hur otippat som helst, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. och just när det är någon man har härt mycket om och sån't, det blir lite udda. Men det var väldigt roligt! Roligt att få en människa av kött och blod att lägga till alla ord. Snygg var han också, och trevlig. Jag är fortfarande i lätt chocktillstånd.
Jag tänker inte gå in på politiska åsikter här, men jag tänker säga att oavsett vilken partifärg man har så är det historiskt att nästa amerikanska president kommer att vara en svart man. Jag tänker också rekommendera alla som inte redan gjort det att se segertalet från inatt, det är om inte annat ett mästerligt stycke retorik.
Natti!
Typiskt Stella
Igår kallade jag Fredrik "snygging". Hans ansiktsuttryck sa all om vad han tyckte om det.
Jag skulle behöva utöka mitt ordförråd till att omfatta lite fler neutrala ord. Jag menar ju inte "tjitt, du är så snygg, jag vill ha dig", när jag kallar någon för snygging, och jag gör det mer eller mindre urskiljningslöst (skiljelinjen går i min relation till människan, inte i huruvida jag tycker att han/hon är snygg eller inte), men det går inte alltid fram. Speciellt inte när jag som igår kallar någon för snygging som jag kanske inte egentligen inte har en så nära relation till som jag borde. Vad kan man säga mer än lål. Jag lär mig aldrig.
Kramar
Fungerar
Jag har, bortsett från det, kommit på en sak. Jag förstår inte ondska. Vi tittade på Blood Diamond i söndags, och jag förstår inte. Med hjärnan kan jag göra hur fina analyser som helst av hur extremism och hat och våld uppstår i ett samhälle, och jag inser ju även med hjärtat att det händer, annars skulle jag inte gråta som jag gör, eller bli tom och arg och förtvivlad. Men innerst inne förstår jag inte vad det är som driver människor att förgöra andra människor. Det finns imig en tro på godheten och skönheten i alla människor. Och jag menar alla.
Jag antar att slutdiskussionen hamnar ungefär såhär: Antingen är människor typ biologiskt/genetiskt programmerade till våld, och samhället och kulturen har bara konstruerat bort det beteendet i fredliga samhällen. Det skulle innebära att konflikter och våld hela tiden är latent i alla samhällen. Det andra alternativet är att människor är i grunden goda och medkännande, men att vissa extrema situationer får dem att gå emot den naturliga instinken. Det innebär i så fall att längvarig, hållbar och positiv fred är möjlig i alla samhällen, om vi bara finner ett sätt att förstå varandra och ta till vara på det goda inom oss.
Det är bara att själv tänka på vilka olika konsekvenser de två grundsynsätten får för hur man hanterar konflikter och bemöter människor i utvecklade våldskulturer (t.ex. inbördeskrig), och vad det sedan får för möjliga konsekvenser. Nästan lite obehagligt. jag tar tillbaka, jag tycker definitivt att det är obehagligt, och inte så lite heller.
Nu ska jag sova, gonatt.
Lingonbröd
Jag har tänkt på att det är ganska synd om de fyra tappra själar som är inne och ser efter om jag har skrivit något nytt i stort sett varenda dag. Det måste nästan vara så att det är samma fyra människor varje dag, för det är inte så många fler än så som läser den här bloggen, och jag räknar med att några av dem som läser bevakar den, så att de slipper kolla så ofta... Men de stackars fyra själar som håller uppe statistiken även de långa perioder när jag inte skriver ett enda ord, dem är det synd om. Nu har jag tipsat dem också om att man kan bevaka, det skulle jag inte ha gjort.
Jag har precis bakat tre grova lingonbröd. Det har jag aldrig gjort förut, men de blev hela fantastiskt goda. Vi har lämnat in vårt stora grupparbete idag, och jag behövde ägna mig åt något långsamt. Då är matlagning och bak nästan det absolut bästa man kan göra. Lovisa och jag lagade potatis-och purjolökssoppa också. Jag ska bli Slow food-anhängare på riktigt tror jag, typ börja gå på slow food-mässor och sånt. Vi ses där.
En gång pluggis...
Jag har kommit fram till att jag nog innerst inne VILL vara en pluggis. För jag gör hela tiden saker, även om det inte är planerat, som befäster just den rollen. Speciellt säger jag saker som avslöjar mig, heeeeela tiden, saker som egentligen lika gärna skulle kunna lämnas osagda. Jag tänker på när vi läste psykologi på gymnasiet, om hur man alltid försöker få verkligen och självbilden att passa ihop, för annars råkar man ut för något slags identitetskris. jag har alltid varit en pluggis, jag ser mig själv som en pluggis, och jag förväntar mig att alla andra ska se mig på det sättet. Alltså gör jag omedvetet saker som för verkligheten att passa in i de förväntningarna. det stör mig ibland, eftersom jag önskar att jag kunde känna mig lika bekväm och nöjd i en annan roll, men det är nog bara att acceptera. jag har ju faktsitk försökt på allvar en gång, i Barcelona, att vara den jag trodde att jag vill vara, men det slutade ändå med att jag kände mig som lyckligast när jag och Marlene satt på bilblioteket och pluggade åtta timmar om dagen.
Lovisa och jag har idag bestämt oss för att bli disciplinerade. ekvationen ser ut såhär: Mera effektivt pluggt=mera (och bättre) fritid. Typ... Det dumma med föreläsningsfria dagar är att man sover bort det mesta av dem. Om man istället bestämde sig för att gå upp och börja plugga klockan åtta varje morgon och verkligen gjorde det till rutin, precis som om man gick till vilket jobb som helst, så skulle man ju ha pluggat klart sina timmar varje dag någon gång tidigt på eftermiddagen, och sedan kunna ha helt skuldfri, skön fritid hela eftermiddagarna, och dessutom hela helgerna. Vi har två killar i klassen över oss som jobbar såhär, och de lyckas läsa en och en halv heltid och ändå alltid ha tid över att gå på alla fester och annat mys. Det är rätt inspirerande att snacka med dem. Så Lovisa och jag tänkte börja på tisdag (måndag eftermiddag lämnar vi in ett grupparbete, så den här veckan har man hela tiden varit beroende av andra, då funkar det inte så bra). Lycka oss till!
Igår kväll var jag på första aktiviteten med integrationsgruppen, vi var och bowlade, sex av oss från RKUF och ett gång grabbar från ett asylboende här i stan. Det var så himla roligt!! Jag vet någonstans innerst inne att jag ska jobba med ungdomar, det är där jag hör hemma, och det bekräftades verkligen igår. Nu längtar jag redan till nästa gång, och grämer mig över att jag inte får vara med oftare, eftersom vi är så många i gruppen, =).
Lovisa kommer hit klockan åtta imorgon för att plugga, (wohoo!) så jag ska nog sova nu. Natti!
Busigt
Jag måste åka tillbaka imorgon, och jag borde, rent tekniskt sett, inte ha åkt överhuvudtaget. Men min själ behövde det. Jag älskar mitt liv i Sollefteå. Mina vänner där, studierna, mitt rum som jag håller på att pula med för att få det precis som jag vill ha det. Alltihop är helt underbart. Men det kommer så otroligt nära ibland. Det är svårt att komma bort, ens för ett litet tag. Ibland behöver man få distans. Se sitt eget liv lite utifrån. Och när vi rullade söderut igår kände jag hur luften blev friskare, axlarna lättare.
Hej och hejdå, vackra Roslag, och tack.
Karusell
Hj'lp vad det snurrar just nu, det är så att man blir alldeles yr i huvudet. Det händer saker hela tiden, vilket måste ha märkts på min talande tystnad här på bloggen de senaste veckorna. Jag hinner liksom aldrig sätta mig ner och reflektera över mitt liv, jag är alldeles för upptagen med att leva det. Och det är ju bra, till största delen, väldigt bra. Men just nu är jag trött på det, jag vill ha lugn och ro och givande samtal och mycket egentid. Tskigt då att de närmaste två veckorna kommer att gå till mkt stor del till ett grupparbete i skolan. Jag hatar grupparbeten.
Egentligen är jag alldeles för glad för att skriva såhär deprimerande saker. Vi har påbörjat ett nytt kursmoment, med underrubriken "konflikter i världen". Det är helt sjukt intressant, jag älskar kurslitteraturen, vilket itne är helt fel. I tisdags var jag så lycklig åt att vara den jag var och få läsa det jag läste att jag var tvungen att ringa hem och prata av mig, =D.
Det handlar mycket om "nya krig" i sig en deprimerande företeelse, men också om konfliktlösning och mäjliga sätt att angripa de problem som världssamfundet ställs inför. Och eftersom jag är en positiv på gränsen till naiv liten tös så blir jag alldeles glad och hoppfull av att läsa om vissa saker. Visste ni till exempel att det fanns hutuer och tutsier i Rwanda under folkmordet som kallade sig "hutsier" och vägrade delta i våldet på någon sida? Eller att det i Bosnien-Hercegovina fanns orter där man lyckades hålla kvar en gemensam, multietnisk kultur genom hela kriget? Det är hoppfullt, det är vackert, och jag blir alldeles rörd när jag läser det.
Haha, jag diskuterade en hel kväll i fredags med en riktig cyniker, som var övertygad om att människan var i grunden ond och att alla handlingar var själviska och allt det där vanliga tugget som jag som naiv optimist inte orkar med. Som tur var hade jag en kompis som med jämna mellanrum skakade om mig och påminde mig om att det finns gott och att världen går att förändra. Utom honom hade jag nog brutit ihop alldeles =P.
Vad mer? Mamma har varit här och hälsat på, hon kom igår och åkte idag, på väg upp till Umeå för skolkuratorsdagar. Det var mysigt, det var roligt att visa henne Sollefteå, presentera henne för lite vänner och så. Och så lagade vi världens godaste middag för tjejkompisarna här på Källsta igår, ungsbakad lax (m färsk citronmeliss) med potatisgratäng (m rosmarin) och ojojoj... Det blir liksom något annat, mera en "riktig måltid" när man lagar till många och så... Och när man har hela stycken kött eller fisk, det har jag typ aldrig här. Mums.
Nu ska jag nog ta och gå och lägga mig, föreläsningar imorgon, och även om det här momentet är galet intressant så är det också sjuuuukt mycket att läsa hela tiden, så jag får typ dåligt samvete för all tid jag inte ägnar åt böckerna. Godnatt, säger jag nu, vi hörs förhoppningsvis om mindre än 11 dagar, den här gången. Kram!
Släpkväll
Nu ska jag nog ha lite egentid, skriva lite dagbok, lyssna på musik, mysa i "min" (dvs. Christinas, den är lånad) nya soffa... Hoppas ni får det lika bra som jag!
Kraamar
Ps. Jag gjorde en typisk Stella i helgen. Hanna bor tillsammans med Martin och Shanti, ett par i 07:an, men kommer att flytta hit till min lägenhet istället. Jag tog för givet att hon hade berättat det för sina nuvarandra kombos, och nämnde det i förbigående för Shanti, varpå Shanti säger "Vaddä, vilken Hanna? Ska Hanna som bor med OSS flytta??" Sjukt konstig stämning det blir då =P.
Tentaplugg
Dessutom har jag fått veta att det är fest i Källstalokalen (som, som tidigare nämnts, liggger golv i tak med mitt rum) på torsdag kväll. Då har nämligen 07:orna haft sin stora tenta och vill festa järnet. Problemet är att vär tenta ska vara inlämnad först på fredagen, vilket betyder att jag enligt min vanliga taktik kommer att sitta och hetsskriva det sista på torsdag kväll. Kan bli puligt att göra det till dunket av När vi gräver guld i USA, lål.
Lycka mig till!
Kram
Vardagslyx
Det är något mycket speciellt med människor man känns större delen av sitt liv. Som känner en så väl att de bara skrattar när man säger något dumt, som vågar säga "nej, nu tycker jag att du har fel" när man har det, och som redan känner till alla ens svaga sidor, så att man aldrig behöver försöka göra ett gott intryck. Det märks såklart extra tydligt när man tillbringat fyra veckor uteslutande med att bygga nya relationer, att göra första intryck, att känna sig för (hur är jag i den här gruppen, är jag ens med, och i så fall i vilken roll, vem är jag i förhållande till de här människorna?), att tänka på vad man säger. Nu sitter det några där ute och säger: "Vaddå, tänker du på vad du säger och ändrar dig för andra människors skull?" Självklart gör jag det, jag tror att det är nästan oundvikligt. Det handlar inte om att förställa sig, utan är bara ett resultat av att människor alltid är vilka de är i relation till andra. Och av att man naturligtvis vill visa sig från sin bästa sida bland nya människor. Jag har delar av min personlighet som jag inte är stolt över, och de vill jag gärna trolla bort, oavsett vem jag umgås med, men ännu mera så i grupper där jag ännu inte är en självklart accepterad del.
Jag babblar... Huvudsaken i resonemanget ska i alla fall vara att det är skönt att träffa människor som känner en utan och innan, det är som att släppa ner axlarna och andas ut efter en konsert, ungefär. Spänningar som man inte ens visste fanns släpper.
Idag har jag suttit på biblioteket i närmare åtta timmar och pluggat. Sjukt duktigt. Efter det unnade jag mig lite vardagslyx: Jag kokade rödbetor och åt med smör och salt till kvällsmat. Galet gott. Vardagslyx är underskattat... Det kan ju vara sjukt enkelt, och bara ett bra sätt att ta hand om sig själv en stund.
Jag får väl lägga mig, det är en dag imorgon också, påstår de.
Kraam
Turbulent
Jag är en väldigt introvert människa. Med introvert menas inte att man är blyg eller inte pratar eller inte tycker om sociala sammanhang, utan att man hämtar sin energi från sig själv och sin egentid. Motsatsen extrovert betyder alltså att man får energi av att träffa människor och vara social. De här fyra första veckorna i Sollefteå har varit fantastiska. Jag har träffat så mycket människor, lärt mig så mycket, haft så roligt som jag inte har haft på år och dag.
I söndags tog det stopp. Alla varningsklockor samtidigt började tjuta och blinka. "OBS! Social overload!" Jag blev irriterad och trött och kände mig ensam och ledsen mitt i allt det roliga. Då finns det bara en lösning: Egentid. Så jag har ägnat flera timmar varje dag sedan dess åt bara mig själv. Läst böcker, skrivit dagbok, ibland, och ganska sparsamt, pratat med vänner hemifrån.
Poängen är att det är viktigt att vara självisk ibland. Viktigt att bara strunta i allt annat och ta hand om sig själv. Inget plugg, om det är tungt, inga vänner, om man är som jag. Bara själavård. Det finns inga ursäkter för att inte ta hand om sig själv, ingenting annat får gå före det. Nu är jag tillbaka med lika mycket livslust och energi som vanligt, och planerar för en fantastisk helg med dans och I-dag och allt möjligt annat roligt när Tove kommer imorgon.
Toooove, välkommen till Norrland!!
Kramar
Inga bilder
Jaa, Tove kommer på besök i helgen, ska bli hur skoj som helst. Haha, tänk så mycket jag har pratat om människor här nu blir det upp til bevis!
Om jag var lyckligare...
Det är en helt fantastik dag. Ni vet en sån dag när man bara är lycklig att få leva. När jag vaknade imorse glittrade solen i gräset utanför mitt fönster, och hela kroppen kändes som om jag kunde flyga. Jag sprang en sväng, längre än vanligt med all min energi, och luften var så syremättad att den steg mig åt huvudet, musiken så medryckande att varje steg blev ett språng. Nu står balkongdörren på vid gavel och mina sängkläder och mattor hänger på vädring. Mina nya krukväxter står i fönstren och dricker solljus, och jag ser till och med fram emot att dammsuga.
Vissa dagar är inte som andra, helt enkelt.
Inredningsglädje
Grym på nått
Kram på er allihop, gonatt
Ps. Tack Fredrik och Tove för hjälpen med terminologin igår, det var mkt upplysande!
Ord
Alla människor vet att jag älskar ord. Jag är lite ledsen att debatten om förhalning (se nedan) går så trögt, men nu har jag ett nytt ord att berätta om. Det är ett sånt ord som är likadant framlänges som baklänges, jag kommer just nu inte på vad det heter, något på a, tror jag. Anagram? Kanske. Det här är i alla fall det finaste sådana ordet jag har hört någon gång:
"glasalg"
Har ni hört något så fint nångång? Knappast. Jag funderar på att be min bror sätta ihop någon fin bild på temat, där man kan läsa ordet från alla håll, eller något. som illuminatum i da Vinci-koden, ungefär. Jag vet inte vad det heller heter, men det finns något smart ord för det. Om någon kan terminologin skulle jag hemskt gärna vilja ta del av den. Tills dess, begrunna alla fantastiska ord.
"Bitterljuv" är ett annat.
Kram
Dagens Sanna
"Jag har faktiskt ingen skyldighet att vara snäll mot halvgamla, halvfeta, fula tyskar med halvflint!"
Det roliga är egentligen inte citatet, utan att Sanna stalkades av en halvgammal, halvfet, ful tysk med halvflint i flera dagar, och använde ovanstående citat som ursäkt för att vara otrevlig. Som om det behövdes...
Förhalning
"Hej, vad händer?" "Jag förhalar", funkar liksom inte alls lika bra. Nu har jag två förslag. Det ena är att vi som läser den här bloggen (vi är i genomsnitt sådär en åtta om dagen) startar en massiv reklamkampanj för uttrycket förhala. Bristen i det svenska språket måste åtgärdas, det är vår plikt som medborgare att kämpa för ett rikare modersmål! För att det här förslaget ska få genomslagskraft krävs att vi utnyttjar alla våra resurser, att vi använder ordet i alla sammanhang det passar i flera veckor, för att genom träget tjat förändra den gängse uppfattningen om ordet som gammalmodigt och tråkigt. Upp till kamp, bröder och systrar!
Mitt andra förslag är att vi hittar på ett alldeles nytt uttryck. Sådana ord brukar vara lättare att få att slå igenom, eftersom de ofta är lite humorisktiska och känns alldeles naturliga att använda i ett vardagligt sammanhang. För att förslag nummer två ska fungera behöver jag ännu mera hjälp av mina läsare, jag behöver nämligen att ni lämnar in förslag, förslagsvis (pun intended) som kommentarer till den här bloggen. För att få igång diskussionen kommer här några förslag från mig:
plugg/jobbsläpa(släpning) - har den fördelen att den ger en mycket tydlig visuell association av hur man som student går och drar benen efter sig och gör allt för att undvika böckerna som ligger uppslagna på skrivbordet, och den eventuella nackdelen att den första delen av ordet måste ändras beroende på vad det är man förhalar. Hur ska man uttrycka en dag när man förhalar sju olika saker? Med bara "Jag släpar" kanske?
maska (maskning)- jag antar att det här är det närmaste populära uttryck som finns i svenskan, men det är inte riktigt rätt, det skulle behöva förändras lite. Fördelen är att man inte hela tiden måste förklara det för människorna man introducerar det till. Nackdelen är att vi då måste försöka, som åtta tappra språkets riddare, att ta över hela den kultur och associationsvärld som flera miljoner svenskar redan har kring ordet. Kan bli knepigt.
skrolla (skrollning) - snott från datorvärlden, men egentligen ganska passande, man skrollar liksom hela tiden förbi det man egentligen borde göra och hamnar istället på msn. Fördelen att det inte låter främmande men ändå inte har något konkurrerande betydelse i dagligt tal att utmanövrera. Nackdelen skulle vara att det låter lite för aktivt, förhalning handlar ju egentligen ganska mycket om att vara seg och obeslutsam. Å andra sidan passar skrollning bra för den sorts förhalning som innebör att man ursäktar sig genom att göra andra "viktiga" saker hela dagen.
Som Fredrik brukar säga: "Ordet är fritt, nu är det ditt." Om jag kunde komma på tre alternativ bara sådär på rak arm så tycker jag väl att ni inte ska var sämre. Språket behöver er!
Kramar! //Förhalerskan
Rödvin och choklad
Det bor en apa i Sollefteå. Han är kort och ganska söt, och tycker om att klättra på balkonger om kvällarna.
Han är bra, har egentligen bara en nackdel: Han hindrar mig ständigt från att sova som jag borde. Nu är klockan mer än tre, min mage är full av choklad och rött vin och mina tankar av skratt, och det kommer ta ytterligare tid innan jag kan varva ner.
Ta hand om er, sov gott.
// Hon med de blåa tänderna (för att inte tala om hur brun min tunga var, jag fick borsta den tre gånger för att få bort all choklad, lål)
Inte ensam blåst, och bamse
Vi utvecklade igår en analysmodell för det internationella samspelet som grundade sig på figurer i Bamse, som jag tänkte att jag skulle dra här och få alla att skratta. Jag skrev ner alltihop, men sedan när jag läste vad jag hade skrivit kände jag mig så sjukt nördig att jag tog bort hela stycket. Vi skrattade iofs som dårar när vi pratde om det, men jag har en stark, ganska obehaglig känsla att det inte skulle gå hem hos allmänheten. Jag undrar om alla studenter bli såhär sukt insnöade...?
Igår såg jag och Anders på Wall-E. Den är bra, se den om ni inte har gjort det. Sensmoralen blir kanske lite väl uppenbar ibland, inte riktigt en tänkfilm, men det är ju trots allt en barnfilm, så det är okej. Den är söt, och viktig, tror jag.... Och tyvärr inte helt orealistisk.
Nu ska jag läsa mer om lite mera konventionella, allmänt accepterade analysmodeller för internationella relationer. Vi ses sen!
