Norrlandet
På order av Tove kommer här första rapporten från Norrland. Men det är ert eget fel att jag inte hunnit ta några bilder ännu, jag hade tänkt vänta med att rapportera tills mitt rum var klart...
Jag bor på 26 kvadratmeter som just nu ser ut som ett bombnedslag, men som nog blir ganska mysigt när det blir klart. I lägenheten bor också en Elin från Hagfors som så här långt har visat sig en trevlig och bra bekantskap. Hon pratar en härlig värmländska som ibland är lite pulig att förstå, men oj vad jag utökar mitt ordförråd! I byggnaden bor sedan tio eller så andra IKK-studenter, de flesta 07:or, och alltså lite äldre, lite erfarnare och lite mera med på banan än vi förvirrade nynorrlänningar (ungefär som nysvenskar) känner oss. Det är ganska fantastiskt att bo i samma hur som de här människorna, det känns som om vi har tio faddrar, ungefär. På ett och ett halvt dygn har jag hunnit bli tillfrågad om jag behöver hjälp med något och förevisad en dörr som "alltid står öppen", fikat saft och bullar i en grannlägenhet och varit på fest i någons kök. Det verkar vara mycket bra sammanhållning (i alla fall på utan, man vet ju hur sån't kan vara sen) i gruppen, det är liksom helt självklart att man frågar vilka som har kommit upp ännu, varför itne nån är där om de inte är det, lite så. Jag hoppas att det håller i sig.
Mitt hittills största språkproblem har ingenting med norrländska att göra, det är istället uttrycket "08:a" som här har en helt annan innebörd än hemma, nämligen vi som börjar nu i höst. När folk frågar mig om jag är 08:a är min första reaktion att bli lätt förnärmad och hävda motsatsen, och det blir ju lite opraktiskt...
På tal om språk fick jag igår möjlighet att praktisera den lilla spanska jag fortfarande besitter med Christina, en tjej från Equador (tror jag) och tillika Eriks (vår allra mesta fadder, skulle man kunna säga) flickvän. Det var hur kul som helst, och gick ovanligt bra, faktsikt. Hon tycker att det är lite jobbigt att inte kunna prata med folk, så med lite tur får jag några plus i kanten bara därför och kanske till och med en ny vän =).
Haha, sista notisen innan jag går och äter frukost: Igår var jag och Elin ute och gick i Sollefteå för första gången på egen hand, och rätt vad det var var det någon som tutade och vinkade ut genom fönstret på en förbipasserande bil =D. Värsta hemma man kände sig redan!, fast egentligen säger det väl mer om stadens storlek än om vår popularitet =).
Glöm inte det där med brev, jag har till och med brevpapper med mig! Kramar /Norrlänningen
Jag bor på 26 kvadratmeter som just nu ser ut som ett bombnedslag, men som nog blir ganska mysigt när det blir klart. I lägenheten bor också en Elin från Hagfors som så här långt har visat sig en trevlig och bra bekantskap. Hon pratar en härlig värmländska som ibland är lite pulig att förstå, men oj vad jag utökar mitt ordförråd! I byggnaden bor sedan tio eller så andra IKK-studenter, de flesta 07:or, och alltså lite äldre, lite erfarnare och lite mera med på banan än vi förvirrade nynorrlänningar (ungefär som nysvenskar) känner oss. Det är ganska fantastiskt att bo i samma hur som de här människorna, det känns som om vi har tio faddrar, ungefär. På ett och ett halvt dygn har jag hunnit bli tillfrågad om jag behöver hjälp med något och förevisad en dörr som "alltid står öppen", fikat saft och bullar i en grannlägenhet och varit på fest i någons kök. Det verkar vara mycket bra sammanhållning (i alla fall på utan, man vet ju hur sån't kan vara sen) i gruppen, det är liksom helt självklart att man frågar vilka som har kommit upp ännu, varför itne nån är där om de inte är det, lite så. Jag hoppas att det håller i sig.
Mitt hittills största språkproblem har ingenting med norrländska att göra, det är istället uttrycket "08:a" som här har en helt annan innebörd än hemma, nämligen vi som börjar nu i höst. När folk frågar mig om jag är 08:a är min första reaktion att bli lätt förnärmad och hävda motsatsen, och det blir ju lite opraktiskt...
På tal om språk fick jag igår möjlighet att praktisera den lilla spanska jag fortfarande besitter med Christina, en tjej från Equador (tror jag) och tillika Eriks (vår allra mesta fadder, skulle man kunna säga) flickvän. Det var hur kul som helst, och gick ovanligt bra, faktsikt. Hon tycker att det är lite jobbigt att inte kunna prata med folk, så med lite tur får jag några plus i kanten bara därför och kanske till och med en ny vän =).
Haha, sista notisen innan jag går och äter frukost: Igår var jag och Elin ute och gick i Sollefteå för första gången på egen hand, och rätt vad det var var det någon som tutade och vinkade ut genom fönstret på en förbipasserande bil =D. Värsta hemma man kände sig redan!, fast egentligen säger det väl mer om stadens storlek än om vår popularitet =).
Glöm inte det där med brev, jag har till och med brevpapper med mig! Kramar /Norrlänningen
Kommentarer
Trackback
