Krambrist
Lång vecka, mycket aktiviteter, långa skoldagar. En del mys också, och absolut en bra vecka i stort, men jag är trött nu. Trött och seg och lite ensam. Inte för att jag egentligen är ensam, här finns massor av människor och tusen aktiviteter att göra idag också, allt från fest till stilla mys, men behovet är specifikt: Jag skulle vilja vara tyst med någon idag. Det är ett svårt behov att tillgodose långt hemifrån, man måste ha en speciell relation för att kunna vara tysta tillsammans, och man kan inte vara mer än två. Jag skulle vilja vara gemensamt, tillsammans-igt tyst med någon idag.
Det är tröttheten som är roten till problemet, och just därför vore det väl vettigast att bara gå och sova. Men jag känner det där motståndet som man får när man känner sig ensamt trött, att man egentligen inte vill sova ensam. Att man inte vill gå och lägga sig, för då känner man sig ännu mer isolerad. Töntigt, för när man vaknar sen är ju ensamheten som bortblåst, oftast. Men längtan är som starkast just när man ska fatta beslutet att skäcka lampan och försöka sova. Det ställer till det.
Krama mig. Jag behöver det idag.
