GIS-frustration
Annars är livet bra. Kräftskivan i fredags innebar avslöjande av mullvadar, så nu får jag hänga med alla människor jag saknat igen. Lovisa kommer upp ikväll, och då är gänget komplett. Och faktum är att det, trots GIS-strul och annat meck, är roligt att vara tillbaka, roligt att vara igång och känna att man har saker man behöver göra, saker man måste lära sig.
Jag är ju trots allt en pluggis.
Älskade Sollet!
Två bra saker har hänt idag:
Jag har pratat med Cristina i telefon, vilket var jättekul!! Det är heltråkigt att hon inte är kvar längre, men det var roligt att ha första kontakten efter sommarn, då vet man ju liksom att man inte bara kommer att släppa varandra. Dessutom var det roligt att prata spanska en stund, jag saknar det redan.
Jag har träffat en av mina simelever, och hon var jättepeppad på att börja igen och undrade när det skulle ske coh verkade lite besviken när jag sa "om tre veckor eller så", dvs efter insparken, ingen idé att göra något innan dess. Sedan ringde en annan av tjejerna för att fråga precis samma sak och tyckte att vi borde börja SNART! Det ska bli roligt att komma igång igen, och det är roligt att tjejerna också är peppade. jag tror på ett bra simskoleår =).
Annars är det inspark, dekorering (har äntligen köpt tyg för att klä in min garderob, fixat nya köksgardiner, osv,) vågbrist och kabelbrist som sammanfattar min vardag. Vill ha en köksvåg, för mjöl och sånt för att kunna baka, och har glömt min datorkabel i Grisslehamn. Jobbigt läge, men det löser sig väl i sinom tid. Det fanns en våg på skattis, det kanske blir den imorrn... Och ska messa mor och be henne skicka min kabel, också imorrn, tror jag. Eller köpa en ny, det borde inte vara tokdyrt.
Sovdags, kanske... natti!
Mera lycka...
Livet är bra vackert.
Fick träffa Lovisa idag också, av alla konstiga saker i världen! Hur kul som helst, hon var i Grisslehamn på jobb, nån konferens på Havsbaden, och hade som tur är tid med mig ett par minuter mellan turerna =). Ganska overklig känsla att se henne sådär supersnabbt hemma här, efter att itne ha setts alls på tre månader, och normalt bo mer eller mindre ihop i Sollet =).
Snygg!
Hämtat saker från Ekbacken också, lite kläder, en klänning till kräftskivan, kaffekoppar till köket i Sollefteå. Beklagade mig för far att vi inte har några dricksglas, nu när Hanna flyttat ut, vilket gjorde att min söta far skänkte mig ett halvdussin som vi haft i reserv och aldrig använt, och som är av en annan sort än de vi egenligen brukar köpa. Magnus hade tydligen fått samma present när han flyttade häromveckan, härligt att komma från en stor familj, där det finns lite för mycket av allt, i alla fall när vi barn nu flugit ut hela bunten.
Urs, jag andas vitlök, så mycket att jag till och med känner av det själv, och det är ju inte så vanligt. Far som lagade middag, fantastiskt gott när man åt det, inte fullt lika gott nu. Tur att jag inte ska pussas med nån just ikväll =p.
Effektiv =)
Hemma igen nu, hoppas på fint väder imrgon, då blir det ut på sjön igen. Vind och segling, eller stiltje och kajak. Haft träningsvärk i varenda muskel i hela kroppen de senaste dagarna efter min dust med vindarna i söndags, fantastiskt härligt =). Far har ocskå lovat att vi ska försöka åka vattenskidor någon eftermiddag när det är fint väder, och det är inte heller helt fel. Det verkar som om jag lyckas trycka ihop nästan allt det jag älskar med sommaren på en vecka, och då kan man ju inte annat än le =)!
Lycka
Tittade ut genom fönstret. Strålande sol, styv bris uppblandat med kraftiga kastbyar. Letade fram min flytväst, riggade min båt och tillbringade tre timmar alldeles ensam med vinden och vattnet. Lycka är att segla tills båten tar in vatten och komma hem så trött att det är svårt att gå.
Åt middag, bakade kladdkaka och kokade te. Lycka är att kvällsfika med människor man älskar, med långsam konversation om ingenting särskilt, som det blir när man är trött.
Skickade några mess, loggade in på msn. Lycka är att ha möjlighet att kontakta någon man bryr sig om, berätta att man tänker på någon precis när man gör det, och få till svar att någon tänker på en tillbaka.
Lycka är att uppskatta det man har, att inte ta det för givet. Det är alltid lättast när man saknat det, och svårare när det återigen blivit rutin. Men det dröjer nog innan jag behöver börja oroa mig för det =).
Hemkommen
Nu sitter jag i alla fall på min flicksäng i gästrummet hemman hos mamma och pappa i Grisslehamn. Det är skönt att vara tillbaka i Sverige, i en kultur jag inte behöver kämpa för att förstå, ett språk där jag uppfattar alla nyanser och variationer, hos människor som jag vet älskar mig, och som jag älskar tillbaka. Det har varit en fantastisk sommar, ni får fråga om ni vill veta mer än så, men nu är det dags att komma tillbaka till vardagen. Från och med nu är jag i alla fall fullt kontaktbar, här, på mailen, på telefonen. Hör av er, jag har saknat er
PERU!!
Jag trodde nästan inte att det skulle bli av. Jag tror knappt att det är sant nu heller, men det är det. Jag tror att jag spricker. Det är dags för Äventyr.
Att lära
Vilken fantastisk erfarenhet det här har varit. Så mycket som jag har lärt mig, så mycket glädje jag fått ta del av, sådana fantastiska människor jag fått lära känna... Jag är så oerhört glad och tacksam för det. Jag får höra ibland att jag engagerar mig för mycket, men hur kan man göra för mycket av något som ger en så oerhört mycket? För jag känner inte att jag givit något de här söndagarna, inte "upplåtit min tid och mitt engagemang" eller nått sån't. Jag har bara fått. Fått och fått. Glädje, energi, motivation, lärdomar, vänskap... Det är de sakerna som är värda att leva för.
Rebell
Kvartetten har haft en rebell-kampanj på gång hela våren. En rebell har varit mycket tydlig, två andra på god väg, och jag själv har halkat lite efter. Det var svårt att hitta något att vara rebell emot, tyckte jag, för poängen var att vara rebell på ett sätt som man själv mådde bra av. Men den här helgen har jag tagit igen det, jag är rebell mot mig själv. Mot prestationsångesten, mot alla himla principer, mot fyrkantigheten och mot all logik. Och jag mår bra. Alldeles fantastiskt bra, till och med.
Tänk vad enkelt det är ibland, speciellt när man inbillar sig att det är jättesvårt.
Jag ljög
Falla på plats
Resten av påplatsfallandet kommer sig nog mest ur sinnesrobönen... Det har varit svårt ett tag, jag har kännt mig maktlös och frustrerad och velat påverka saker som legat utanför min kontroll. Nu börjar jag hitta någon slags trygghet. Jag vet vad jag vill, och just för tillfället räcker det. Men fråga igen om några dagar, så får vi se hur det låter då =p.
Surprise!!
Nu ska jag gå upp och se om det finns någon morotskaka kvar, tror jag!!
Barnsligt nöjd
Igår sprang Ebbe och jag en mil, och jag dog inte =p. Hittade det där flytet, rytmen som gör att det känns som om man kan springa i timtal, andningen och stegen har någon slags inbördes relation där det ena förstärker det andra och det känns som om nån har hällt 5.56 i alla leder (Ebbes liknelse). Han sprang visserligen MYCKET fortare än jag, men jag är ändå stolt och nöjd, för att inte tala om hur hög på endorfiner jag var hela kvällen igår =).
Idag fick vi reda på resultaten på geovetenskapen. VG på kursen, en av tre i klassen. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det är svårt att inte känna sig lite malligare än vanligt när man vet hur genomsnittsresultatet såg ut, ledsen om jag är dryg och hopplös =D.
Men just idag tycker jag att jag är ganska bra, =p.
Knot, log och lite upprättelse
Läser kartografi parallellt med GIS-meck på datorerna, och mot förväntan fick både sjökvinnan och lingvistikern i mig sig något till livs idag. För att mäta fart och avstånd kastade äldre dagars sjömän en stock överbord. I stocken var fästat ett rep försätt med knutar på ett visst avstånd, och avstånd och fart mättes med hur snabbt knutarna försvann överbord. Därav att logga ett avstånd, skriva logg, och allt sån't, låneord från engelskan och från början med betydelsen "stock", samt "knop", som alla vet sjöspråk för knut, och den svenska motsvarigheten till engelskan "knot". Åh vad roligt =). Jag antar att det är sån't som de flesta sjömän och -kvinnor redan vet, men för mig var det nytt =D.
想中国
Idag har vi börjat GIS-kursen på riktigt, suttit och pillat framför datorer och haft oss. Datorer är nu som bekant inte riktigt min grej, men jag tycker faktiskt att det trots detta gått hyfsat. Det blir väl till att tillbringa mycket tid på skolan närmaste tiden framöver och försöka få lite vana och rutin innnan det är dags att göra de betygsgrundande uppgifterna. Dagens humor är att jag satt och läste instruktionerna till övningarna högt för mig själv utan att märka det, och inte ens ett flertal skratt på min bekostnad fick mig att sluta. Tror att det där styrs av det autonoma nervsystemet =p.
Skrapsår och möjligen magrutor
En annan bieffekt av våren är att träningen nu kommit igång på allvar. Det är så fantastiskt skönt att komma tillbaka, trött och mjölksyrig, och lägga sig på gräset och stretcha, långsamt, medan puls och andning återgår till det normala. Jag går upp i vikt som tusan, men det är bara muskler, och känns bara bra. Det absolut konstigaste med allt detta är att jag tror att jag kanske håller på att få magrutor! Det kan ju också vara så att jag ser det jag vill se, men detta får tiden utvisa =p.
Trötta fötter
Istället har vi lagat köttfärsfylld zucchini och slappar på mitt rum, och det funkar också. Alldeles utmärkt, funkar det. Man får vara ledig en kväll, efter valborg i torsdags och middag hos Mattias och TP i lokalen i går.
Toves Hasses kompis Magnus är här och hälsar på Erik. Världen är liiiiten! Men trevlig, både världen och personen =).
Röstblandning
När det kommer till att blanda röster, då vet jag inte om det egentligen spelar så stor roll om det är en profssgrupp eller en fyllekör man ger sig in i, det är ändå något obeskrivligt befriande och varmt i att bara få vara en del...
Min röst är totalpaj idag. Jag ska inte sjunga, det tåls inte av stämband med kronisk laringyt. Dessutom låter jag ungefär som en kråka på begravning. Men det var valborg igår, och valborg och vårsånger hör ihop. Som tur var förekom det tillräckliga mängder alkohol för att även andra människor än jag skulle sjunga, så sjöng gjorde vi... Vårsånger först, sedan allsånger av allehanda slag, folkmusik, Uggla, Taube... Det lät förmodligen fruktansvärt illa, alla som inte sjöng var säkert mäkta trötta på oss, och hade jag inte själv delat en flaska vin med en vän hade jag kanske inte tagit ton. Men ibland går det bara inte att låta bli!
En strof
leaving the trees gnarled and naked.
Jag har fastnat på en strof.. Jag gillar den.. Den beskriver så bra hur våren kom hit till Sollefteå, en dag var den bara här, snön var borta, träden och fjolårsgräset låg sårbart nakna i solen. Så jag gillar strofen.. Men jag vet inte var jag ska göra med den. Den skulle kunna avsluta en text av något slag... Eller påbörja.. Den är vacker ensam, men känns lösryckt.... Och jag hittar inte resten av texten. Den flyger i cirklar kring huvudet på mig, kommer nära, viker undan, och vägrar landa. Det är fruktansvärt frustrerande.
För övrigt sitter jag och stirrar på ordet strof. Det ser ju alldeles fantastiskt konstigt ut i skrift, det har jag aldrig tänkt på förut. Visst skriver man strof? Det går ju inte att lägga till ett extra f, då blir det ännu konstigare, och det kan ju knappast heta stråf? Om jag hade ork skulle jag slå upp det, men det har jag inte jag är lat =). Har redan varit uppe i fyra timmar, sprungit, styrketränat, ätit frukost, duschat... Jag älskar tidiga mornar, när resten av världen fortfarande sover, solen är sådär intensivt glittrande som den bara är just då, och nattfukten hänger kvar i luften.