GIS-frustration

Som sagt, allt är som vanligt. Sitter i labbet och väntar på lärarnhjälp med GISen, som är precis lika hopplös som alltid. Det har redan hängt sig en gång, så att jag fick börja om från början.

Annars är livet bra. Kräftskivan i fredags innebar avslöjande av mullvadar, så nu får jag hänga med alla människor jag saknat igen. Lovisa kommer upp ikväll, och då är gänget komplett. Och faktum är att det, trots GIS-strul och annat meck, är roligt att vara tillbaka, roligt att vara igång och känna att man har saker man behöver göra, saker man måste lära sig.

Jag är ju trots allt en pluggis.

Älskade Sollet!

Så var vi här igen. Allt är precis som vanligt, och allt är helt annorlunda. Nya människor, nya kurser, nya föreläsningar, och ny föreläsningssal. Samma hus, samma rum, samma klass, samma stämning. Det är alldeles fantastiskt att vara tillbaka!

Två bra saker har hänt idag:

Jag har pratat med Cristina i telefon, vilket var jättekul!! Det är heltråkigt att hon inte är kvar längre, men det var roligt att ha första kontakten efter sommarn, då vet man ju liksom att man inte bara kommer att släppa varandra. Dessutom var det roligt att prata spanska en stund, jag saknar det redan.

Jag har träffat en av mina simelever, och hon var jättepeppad på att börja igen och undrade när det skulle ske coh verkade lite besviken när jag sa "om tre veckor eller så", dvs efter insparken, ingen idé att göra något innan dess. Sedan ringde en annan av tjejerna för att fråga precis samma sak och tyckte att vi borde börja SNART! Det ska bli roligt att komma igång igen, och det är roligt att tjejerna också är peppade. jag tror på ett bra simskoleår =).

Annars är det inspark, dekorering (har äntligen köpt tyg för att klä in min garderob, fixat nya köksgardiner, osv,) vågbrist och kabelbrist som sammanfattar min vardag. Vill ha en köksvåg, för mjöl och sånt för att kunna baka, och har glömt min datorkabel i Grisslehamn. Jobbigt läge, men det löser sig väl i sinom tid. Det fanns en våg på skattis, det kanske blir den imorrn... Och ska messa mor och be henne skicka min kabel, också imorrn, tror jag. Eller köpa en ny, det borde inte vara tokdyrt.

Sovdags, kanske... natti!



Mera lycka...

Att sitta alldeles ensam mitt ute på en roslagsfjärd och se solen gå ner bakom öarna. Att en stund senare, när armar och rygg blivit trötta och kajaken fått läggas till rätta på land, följa ett tokigt infall, klä av sig naken och kasta sig i det iskalla vattnet. Simma en stund i färgbandet efter samma solnedgång, och sedan springa hem för att hålla värmen i fuktiga kläder.

Livet är bra vackert.

Fick träffa Lovisa idag också, av alla konstiga saker i världen! Hur kul som helst, hon var i Grisslehamn på jobb, nån konferens på Havsbaden, och hade som tur är tid med mig ett par minuter mellan turerna =). Ganska overklig känsla att se henne sådär supersnabbt hemma här, efter att itne ha setts alls på tre månader, och normalt bo mer eller mindre ihop i Sollet =).

Snygg!

Det blev inte fint väder, men jag tog vara på tiden ganska bra ändå. Gav mig själv en ansiktsbehandling, badade badkar, vaxade benen, noppade ögonbrynen... Allt sån't där som jag tycker mest är nödvändigt ont normalt, men som är ooh så lyxigt när man varit utan varmvatten, rakhyvel, spegel, henna, smink osv i dryga två månader. För övrigt kan jag berätta att jag är helt sjukt snygg. Hennade håret redan i lördags, och ny färg och henna-glans tillsammans med den allmänna hälsokur som en sommar i fuktigt klimat och flodvatten varit för mitt hår ger ett resultat som jag skulle bli avundsjuk på om jag såg på någon annan =). Det är väl inte värt att hoppas på att det ska hålla i sig, men jag njuter den lilla tid det varar =).

Hämtat saker från Ekbacken också, lite kläder, en klänning till kräftskivan, kaffekoppar till köket i Sollefteå. Beklagade mig för far att vi inte har några dricksglas, nu när Hanna flyttat ut, vilket gjorde att min söta far skänkte mig ett halvdussin som vi haft i reserv och aldrig använt, och som är av en annan sort än de vi egenligen brukar köpa. Magnus hade tydligen fått samma present när han flyttade häromveckan, härligt att komma från en stor familj, där det finns lite för mycket av allt, i alla fall när vi barn nu flugit ut hela bunten.

Urs, jag andas vitlök, så mycket att jag till och med känner av det själv, och det är ju inte så vanligt. Far som lagade middag, fantastiskt gott när man åt det, inte fullt lika gott nu. Tur att jag inte ska pussas med nån just ikväll =p.

Effektiv =)

Hängt i stockholm i ett drygt dygn, och tänk så effektiv man kan vara om man verkligen försöker=). Hunnit träffa Marlene, Tove och Hanna, fikat flera gånger (det börjar kännas jobbigt att jag är så kaffesugen jämt, det är INTE riktigt okej), picknickat på en filt, vandrat omkring på stan, köpt lite nödvändigheter... Och bara njutit av solen och värmen och att Stockholm faktiskt är en fantastiskt vacker stad sommartid.

Hemma igen nu, hoppas på fint väder imrgon, då blir det ut på sjön igen. Vind och segling, eller stiltje och kajak. Haft träningsvärk i varenda muskel i hela kroppen de senaste dagarna efter min dust med vindarna i söndags, fantastiskt härligt =). Far har ocskå lovat att vi ska försöka åka vattenskidor någon eftermiddag när det är fint väder, och det är inte heller helt fel. Det verkar som om jag lyckas trycka ihop nästan allt det jag älskar med sommaren på en vecka, och då kan man ju inte annat än le =)!

Lycka

Jag vaknade i förmiddags. Kokade ägg och gjorde en knäckemacka med ost, hällde upp te. Lycka är att kunna laga precis den frukost man är sugen på, att inte längta efter något som är helt utom räckhåll.

Tittade ut genom fönstret. Strålande sol, styv bris uppblandat med kraftiga kastbyar. Letade fram min flytväst, riggade min båt och tillbringade tre timmar alldeles ensam med vinden och vattnet. Lycka är att segla tills båten tar in vatten och komma hem så trött att det är svårt att gå.

Åt middag, bakade kladdkaka och kokade te. Lycka är att kvällsfika med människor man älskar, med långsam konversation om ingenting särskilt, som det blir när man är trött.

Skickade några mess, loggade in på msn. Lycka är att ha möjlighet att kontakta någon man bryr sig om, berätta att man tänker på någon precis när man gör det, och få till svar att någon tänker på en tillbaka.

Lycka är att uppskatta det man har, att inte ta det för givet. Det är alltid lättast när man saknat det, och svårare när det återigen blivit rutin. Men det dröjer nog innan jag behöver börja oroa mig för det =).

Hemkommen

Sista två veckorna före avfärd var minst sagt fullbokade, och sedan jag väl kom iväg har internet varit något av en bristvara.

Nu sitter jag i alla fall på min flicksäng i gästrummet hemman hos mamma och pappa i Grisslehamn. Det är skönt att vara tillbaka i Sverige, i en kultur jag inte behöver kämpa för att förstå, ett språk där jag uppfattar alla nyanser och variationer, hos människor som jag vet älskar mig, och som jag älskar tillbaka. Det har varit en fantastisk sommar, ni får fråga om ni vill veta mer än så, men nu är det dags att komma tillbaka till vardagen. Från och med nu är jag i alla fall fullt kontaktbar, här, på mailen, på telefonen. Hör av er, jag har saknat er

PERU!!

Om två veckor och ca 15 timmar lyfter ett plan från Arlanda med en Stella på. Det går till Madrid, sedan till Lima och vidare därifrån till Tarapoto. Där möts jag av en man, tillika byöverhuvud och schaman, som ska ta med mig ut till djungeln för två månaders voluntärarbete som engelsklärare i en låg/mellanstadieskola. Den 19 augusti går planet tillbaka till trygga Sverige, och då kommer jag att ha en helt ny uppsättning erfarenheter, lärdomar, insikter och idéer i bagaget.

Jag trodde nästan inte att det skulle bli av. Jag tror knappt att det är sant nu heller, men det är det. Jag tror att jag spricker. Det är dags för Äventyr.

Att lära

Simskoleavslutning idag. Ojojoj så sorgligt, två av tjejerna flyttar helt säkert, en annan kanske. En av voluntärerna försvinner till Umeå, och även vi som blir kvar får vänta tre månader eller mer innan vi ses nästa gång.

Vilken fantastisk erfarenhet det här har varit. Så mycket som jag har lärt mig, så mycket glädje jag fått ta del av, sådana fantastiska människor jag fått lära känna... Jag är så oerhört glad och tacksam för det. Jag får höra ibland att jag engagerar mig för mycket, men hur kan man göra för mycket av något som ger en så oerhört mycket? För jag känner inte att jag givit något de här söndagarna, inte "upplåtit min tid och mitt engagemang" eller nått sån't. Jag har bara fått. Fått och fått. Glädje, energi, motivation, lärdomar, vänskap... Det är de sakerna som är värda att leva för.

Rebell

Kvartetten har haft en rebell-kampanj på gång hela våren. En rebell har varit mycket tydlig, två andra på god väg, och jag själv har halkat lite efter. Det var svårt att hitta något att vara rebell emot, tyckte jag, för poängen var att vara rebell på ett sätt som man själv mådde bra av. Men den här helgen har jag tagit igen det, jag är rebell mot mig själv. Mot prestationsångesten, mot alla himla principer, mot fyrkantigheten och mot all logik. Och jag mår bra. Alldeles fantastiskt bra, till och med.

Tänk vad enkelt det är ibland, speciellt när man inbillar sig att det är jättesvårt.


Jag ljög

Ja, jag ljög. Det räckte inte alls. Inte ens i närheten. Men nu gör det det.

Falla på plats

Det har varit berg-och-dalbana ett tag, och kommer med största sannolikhet att var det ett tag till, men det känns ändå som om livet börjar falla på plats. Kajsa har hört av sig, och när hon pratade med Orlando förra veckan verkade det som om jag var väntad. Det vore ju fortfarande bra att höra från Orlando, men det är ändå ett steg i rätt riktning. Jag har kollat visum, och jag behöver inget, och man kan vaccinera sig här på vårdcentralen iSollefteå. Flygbiljetterna har gått ner i pris igen för de dagar jag vill åka, så jag håller tummarna för att de håller sig där tills Orlando hör av sig.

Resten av påplatsfallandet kommer sig nog mest ur sinnesrobönen... Det har varit svårt ett tag, jag har kännt mig maktlös och frustrerad och velat påverka saker som legat utanför min kontroll. Nu börjar jag hitta någon slags trygghet. Jag vet vad jag vill, och just för tillfället räcker det. Men fråga igen om några dagar, så får vi se hur det låter då =p.

Surprise!!

Tone fyllde år igår. Släppte bomben i söndags, hade inte sagt ett ord, och hade inte planerat något sätt att fira sig. Så vi bestämde oss för att planera lite istället =D. Vi började med att baka tårta (morotskaka, mums!) kvällen innan, och bjuda på frukost på sängen. Inte så värst nyttigt, men galet gott! Sen trodde väl den stackars tösen att vi hade firat henne färdigt, men inte då! Samlade ihop ett gäng kompisar, dem hon hänger mest med, fixade grillmiddag, pyntade mitt rum så att det såg ut som barnkalas, och överraskade henne när hon kom hem från skolan. Huuuuur kul som helst!! Hennes reaktion var obetalbar, för att inte tala om hur fruktansvärt roligt vi hade när vi planerade och smög och hemlighetsmakade hela dagen, vi hade värsta sambandscentralen hos mig och Lovisa =p. Festen hade allt man kan önska sig: ett glatt födelsedagsbarn, härliga människor, god mat, bra musik och mysig stämning, fantastiskt!! Tråkigt att jag och uppladdningsprogrammet för bilder på bloggen inte är riktigt överens, men ni får använda er fantasi =).

Nu ska jag gå upp och se om det finns någon morotskaka kvar, tror jag!!

Barnsligt nöjd

Igår sprang Ebbe och jag en mil, och jag dog inte =p. Hittade det där flytet, rytmen som gör att det känns som om man kan springa i timtal, andningen och stegen har någon slags inbördes relation där det ena förstärker det andra och det känns som om nån har hällt 5.56 i alla leder (Ebbes liknelse). Han sprang visserligen MYCKET fortare än jag, men jag är ändå stolt och nöjd, för att inte tala om hur hög på endorfiner jag var hela kvällen igår =).

Idag fick vi reda på resultaten på geovetenskapen. VG på kursen, en av tre i klassen. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det är svårt att inte känna sig lite malligare än vanligt när man vet hur genomsnittsresultatet såg ut, ledsen om jag är dryg och hopplös =D.

Men just idag tycker jag att jag är ganska bra, =p.


Knot, log och lite upprättelse

Fick kommentarer på ett grupparbete häromsistens, neddraget betyg pga faktafel. I min del av texten. Dessutom på något han tidigare kommenterat som "osannolikt", och som jag därför dubbelkollat. In i källan och leta. Visade sig att jag hänvisat till fel sida (15 istället för 16), men uppgiften stämde. Mailade handledaren, fick tillbaka inte mindre än två poäng (på ett arbete med 10 som maxpoäng!). Nöjd. Barnsligt nöjd, till och med =p.

Läser kartografi parallellt med GIS-meck på datorerna, och mot förväntan fick både sjökvinnan och lingvistikern i mig sig något till livs idag. För att mäta fart och avstånd kastade äldre dagars sjömän en stock överbord. I stocken var fästat ett rep försätt med knutar på ett visst avstånd, och avstånd och fart mättes med hur snabbt knutarna försvann överbord. Därav att logga ett avstånd, skriva logg, och allt sån't, låneord från engelskan och från början med betydelsen "stock", samt "knop", som alla vet sjöspråk för knut, och den svenska motsvarigheten till engelskan "knot". Åh vad roligt =). Jag antar att det är sån't som de flesta sjömän och -kvinnor redan vet, men för mig var det nytt =D.

想中国

När jag kom hem låg det ett specialerbjudande från Sinoteket på mitt skrivbord, ett helt läsår i Kina för 30 000... Ojojoj vad sugen jag blev, det alldeles sög till i maggropen. Den spontana tanken var "hur ansöker man om studieuppehåll?". Men men, det går fler tåg, just nu är det väl läge att försöka fullfölja den här utbildningen innan man ger sig in på en massa andra galenskaper =p. Förhoppningsvis får jag väl min äventyrslusta tillfredsställd för ett tag framöver i sommar ändå, peppar peppar och allt det där.

Idag har vi börjat GIS-kursen på riktigt, suttit och pillat framför datorer och haft oss. Datorer är nu som bekant inte riktigt min grej, men jag tycker faktiskt att det trots detta gått hyfsat. Det blir väl till att tillbringa mycket tid på skolan närmaste tiden framöver och försöka få lite vana och rutin innnan det är dags att göra de betygsgrundande uppgifterna. Dagens humor är att jag satt och läste instruktionerna till övningarna högt för mig själv utan att märka det, och inte ens ett flertal skratt på min bekostnad fick mig att sluta. Tror att det där styrs av det autonoma nervsystemet =p.

Skrapsår och möjligen magrutor

Igår var Lovisa, Peter och jag ute och åkte longbard i kvällssolen. Ååååh så roligt det var! Jag funderar nästan på att köpa en på blocket, jag undrar vad det kan kosta... Jag skulle väl slå ihjäl mig på kuppen, men det kan det vara värt =p. Solskenet var alldeles, alldeles gult, luften doftade sommarkväll, och balansakten fick det att pirra i magen. Jag fick för mig att åka ner för en backe, tappade kontrollen, hoppade av brädan, tog två framåtlutade hästkliv för att försöka stabilisera upp mig, misslyckades, och föll. Tog emot mig med handflatorna, ett knä och lite höft, och har både skrapsår och blåmärken som bevis för min dumdristighet. Det gör mig alldeles glad =). Den dag man slutar ha skrapsår och blåmärken har man blivit alldeles för vuxen för sitt eget bästa, tror jag!

En annan bieffekt av våren är att träningen nu kommit igång på allvar. Det är så fantastiskt skönt att komma tillbaka, trött och mjölksyrig, och lägga sig på gräset och stretcha, långsamt, medan puls och andning återgår till det normala. Jag går upp i vikt som tusan, men det är bara muskler, och känns bara bra. Det absolut konstigaste med allt detta är att jag tror att jag kanske håller på att få magrutor! Det kan ju också vara så att jag ser det jag vill se, men detta får tiden utvisa =p.

Trötta fötter

27 km Nipled bakom oss. Inser att jag är i absurt mycket sämre form än i höstas (troligen beroende på att jag då hade en hel sommars löprundor i ryggen, nu bara några veckors), men att det ändå är alldeles fantastiskt skönt att tillbringa en hel dag ute i skog och mark. Mina fötter värker, och när jag kom hem sov jag som en klubbad säl i två timmar, när jag trodde att jag skulle vila i tio minuter och sedan dra med mig Cia ner till Hågesta-ön på grillning.

Istället har vi lagat köttfärsfylld zucchini och slappar på mitt rum, och det funkar också. Alldeles utmärkt, funkar det. Man får vara ledig en kväll, efter valborg i torsdags och middag hos Mattias och TP i lokalen i går.

Toves Hasses kompis Magnus är här och hälsar på Erik. Världen är liiiiten! Men trevlig, både världen och personen =).

Röstblandning

När det kommer till att blanda röster, då vet jag inte om det egentligen spelar så stor roll om det är en profssgrupp eller en fyllekör man ger sig in i, det är ändå något obeskrivligt befriande och varmt i att bara få vara en del...

Min röst är totalpaj idag. Jag ska inte sjunga, det tåls inte av stämband med kronisk laringyt. Dessutom låter jag ungefär som en kråka på begravning. Men det var valborg igår, och valborg och vårsånger hör ihop. Som tur var förekom det tillräckliga mängder alkohol för att även andra människor än jag skulle sjunga, så sjöng gjorde vi... Vårsånger först, sedan allsånger av allehanda slag, folkmusik, Uggla, Taube... Det lät förmodligen fruktansvärt illa, alla som inte sjöng var säkert mäkta trötta på oss, och hade jag inte själv delat en flaska vin med en vän hade jag kanske inte tagit ton. Men ibland går det bara inte att låta bli!


En strof

And on the first day of spring the snow falls back into the sky,
leaving the trees gnarled and naked.

Jag har fastnat på en strof.. Jag gillar den.. Den beskriver så bra hur våren kom hit till Sollefteå, en dag var den bara här, snön var borta, träden och fjolårsgräset låg sårbart nakna i solen. Så jag gillar strofen.. Men jag vet inte var jag ska göra med den. Den skulle kunna avsluta en text av något slag... Eller påbörja.. Den är vacker ensam, men känns lösryckt.... Och jag hittar inte resten av texten. Den flyger i cirklar kring huvudet på mig, kommer nära, viker undan, och vägrar landa. Det är fruktansvärt frustrerande.

För övrigt sitter jag och stirrar på ordet strof. Det ser ju alldeles fantastiskt konstigt ut i skrift, det har jag aldrig tänkt på förut. Visst skriver man strof? Det går ju inte att lägga till ett extra f, då blir det ännu konstigare, och det kan ju knappast heta stråf? Om jag hade ork skulle jag slå upp det, men det har jag inte jag är lat =). Har redan varit uppe i fyra timmar, sprungit, styrketränat, ätit frukost, duschat... Jag älskar tidiga mornar, när resten av världen fortfarande sover, solen är sådär intensivt glittrande som den bara är just då, och nattfukten hänger kvar i luften.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0