Jiaqi

Jag har en fantastisk familj. Jag kom hem ur gängorna i fredags. Trött, orolig, ledsen, förvirrad, ensam. Mådde klart sämre än jag gjort sedan jag kom till Sollefteå i höstas. Men några dagar med de människor som betyder allra mest för mig, och jag är lugn och trygg och glad igen. Lycklig och tacksam att få vara just den jag är, i just det sammanhang jag är det. Jag undrar ibland vad i allsindar jag gjort för att förtjäna det.

Jag går tillbaka till min speciella tro, tar ett djupt andetag, och litar på att allting kommer att bli bra.

Livet blev bättre sen igår. Helt klart, Jag låg till sängs ett par timmar och lyssnade på james (jag är heeelt såld på dem just nu), ringde till Sanna, och gick sedan upp och tog tag i mig själv. Tittade på film med lite folk nere i lokalen halva natten, ååå vad skönt det var att inte vara med på festen på Långg. Såg León, och det var mys, det var länge sedan, och sedan en film som jag tror hette football factory, om huligankultur i England. Den var inte lika bra, men den var inte dålig, och sammanhanget och sällskapet gjorde att vad som helst hade gått ner, tror jag =).

Kom hem glad. Mycket glad. Sov som en stock tills radion gick igång vid sju. Nej, jag skojar inte, jag var tvungen att börja tvätta klockan sju imorse, för tvättstugan är bokad igen alldeles strax. och jag har inte tvättat på lääääänge, lål. Det är Spanarna på P1. Sjukt bra. Imorse var det Konflikt. Också sjukt bra. Radio är underskattat. Speciellt P1. Jag tror att jag ska skaffa mig en liten radio och ställa i köket, så att jag kan lyssna när jag äter. Jag vet, man ska inte ha TV o sån't på när man äter, men om man inte har sällskap tycker jag att det är lite bra... Att man distraherar sig med någonting, när man inte har ett samtal som gör det. Man äter lugnare då, och under längre tid. Däremot har jag aldrig fattat kombinationen sällskap-mat-media. Måltider ska vara sociala =).

Tvätt, radio och förväntan. Det blir en heldag med gänget idag. Bak och julstök i lokalen hela dagen, sedan luciafest med tillhörande skönsång på kvällen. Jag har lovat att sjunga, men det kan vara så att jag får ta tillbaka det löftet, rösten har spökat lite de senaste dagarna. I vilket fall som helst blir det roligt. Och gott. Jag ska äta så mycket pepparkaksdeg att jag får ont i magen.  Och vare sig jag kan vara med i luciatåget eller inte har det gjort min själ gott att vara med och öva, att höra min röst blandas med andra igen, att vara ett instrument i min egen rätt. Frihet och styrka, gemenskap och kärlek, uttryck och självförverkligande. Musik, helt enkelt.

Lång vecka, mycket aktiviteter, långa skoldagar. En del mys också, och absolut en bra vecka i stort, men jag är trött nu. Trött och seg och lite ensam. Inte för att jag egentligen är ensam, här finns massor av människor och tusen aktiviteter att göra idag också, allt från fest till stilla mys, men behovet är specifikt: Jag skulle vilja vara tyst med någon idag. Det är ett svårt behov att tillgodose långt hemifrån, man måste ha en speciell relation för att kunna vara tysta tillsammans, och man kan inte vara mer än två. Jag skulle vilja vara gemensamt, tillsammans-igt tyst med någon idag. 

Det är tröttheten som är roten till problemet, och just därför vore det väl vettigast att bara gå och sova. Men jag känner det där motståndet som man får när man känner sig ensamt trött, att man egentligen inte vill sova ensam. Att man inte vill gå och lägga sig, för då känner man sig ännu mer isolerad. Töntigt, för när man vaknar sen är ju ensamheten som bortblåst, oftast. Men längtan är som starkast just när man ska fatta beslutet att skäcka lampan och försöka sova. Det ställer till det.

Krama mig. Jag behöver det idag.