Att lära
Vilken fantastisk erfarenhet det här har varit. Så mycket som jag har lärt mig, så mycket glädje jag fått ta del av, sådana fantastiska människor jag fått lära känna... Jag är så oerhört glad och tacksam för det. Jag får höra ibland att jag engagerar mig för mycket, men hur kan man göra för mycket av något som ger en så oerhört mycket? För jag känner inte att jag givit något de här söndagarna, inte "upplåtit min tid och mitt engagemang" eller nått sån't. Jag har bara fått. Fått och fått. Glädje, energi, motivation, lärdomar, vänskap... Det är de sakerna som är värda att leva för.
Rebell
Kvartetten har haft en rebell-kampanj på gång hela våren. En rebell har varit mycket tydlig, två andra på god väg, och jag själv har halkat lite efter. Det var svårt att hitta något att vara rebell emot, tyckte jag, för poängen var att vara rebell på ett sätt som man själv mådde bra av. Men den här helgen har jag tagit igen det, jag är rebell mot mig själv. Mot prestationsångesten, mot alla himla principer, mot fyrkantigheten och mot all logik. Och jag mår bra. Alldeles fantastiskt bra, till och med.
Tänk vad enkelt det är ibland, speciellt när man inbillar sig att det är jättesvårt.
Jag ljög
Falla på plats
Resten av påplatsfallandet kommer sig nog mest ur sinnesrobönen... Det har varit svårt ett tag, jag har kännt mig maktlös och frustrerad och velat påverka saker som legat utanför min kontroll. Nu börjar jag hitta någon slags trygghet. Jag vet vad jag vill, och just för tillfället räcker det. Men fråga igen om några dagar, så får vi se hur det låter då =p.
Surprise!!
Nu ska jag gå upp och se om det finns någon morotskaka kvar, tror jag!!
Barnsligt nöjd
Igår sprang Ebbe och jag en mil, och jag dog inte =p. Hittade det där flytet, rytmen som gör att det känns som om man kan springa i timtal, andningen och stegen har någon slags inbördes relation där det ena förstärker det andra och det känns som om nån har hällt 5.56 i alla leder (Ebbes liknelse). Han sprang visserligen MYCKET fortare än jag, men jag är ändå stolt och nöjd, för att inte tala om hur hög på endorfiner jag var hela kvällen igår =).
Idag fick vi reda på resultaten på geovetenskapen. VG på kursen, en av tre i klassen. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det är svårt att inte känna sig lite malligare än vanligt när man vet hur genomsnittsresultatet såg ut, ledsen om jag är dryg och hopplös =D.
Men just idag tycker jag att jag är ganska bra, =p.
Knot, log och lite upprättelse
Läser kartografi parallellt med GIS-meck på datorerna, och mot förväntan fick både sjökvinnan och lingvistikern i mig sig något till livs idag. För att mäta fart och avstånd kastade äldre dagars sjömän en stock överbord. I stocken var fästat ett rep försätt med knutar på ett visst avstånd, och avstånd och fart mättes med hur snabbt knutarna försvann överbord. Därav att logga ett avstånd, skriva logg, och allt sån't, låneord från engelskan och från början med betydelsen "stock", samt "knop", som alla vet sjöspråk för knut, och den svenska motsvarigheten till engelskan "knot". Åh vad roligt =). Jag antar att det är sån't som de flesta sjömän och -kvinnor redan vet, men för mig var det nytt =D.
想中国
Idag har vi börjat GIS-kursen på riktigt, suttit och pillat framför datorer och haft oss. Datorer är nu som bekant inte riktigt min grej, men jag tycker faktiskt att det trots detta gått hyfsat. Det blir väl till att tillbringa mycket tid på skolan närmaste tiden framöver och försöka få lite vana och rutin innnan det är dags att göra de betygsgrundande uppgifterna. Dagens humor är att jag satt och läste instruktionerna till övningarna högt för mig själv utan att märka det, och inte ens ett flertal skratt på min bekostnad fick mig att sluta. Tror att det där styrs av det autonoma nervsystemet =p.
Skrapsår och möjligen magrutor
En annan bieffekt av våren är att träningen nu kommit igång på allvar. Det är så fantastiskt skönt att komma tillbaka, trött och mjölksyrig, och lägga sig på gräset och stretcha, långsamt, medan puls och andning återgår till det normala. Jag går upp i vikt som tusan, men det är bara muskler, och känns bara bra. Det absolut konstigaste med allt detta är att jag tror att jag kanske håller på att få magrutor! Det kan ju också vara så att jag ser det jag vill se, men detta får tiden utvisa =p.
Trötta fötter
Istället har vi lagat köttfärsfylld zucchini och slappar på mitt rum, och det funkar också. Alldeles utmärkt, funkar det. Man får vara ledig en kväll, efter valborg i torsdags och middag hos Mattias och TP i lokalen i går.
Toves Hasses kompis Magnus är här och hälsar på Erik. Världen är liiiiten! Men trevlig, både världen och personen =).
Röstblandning
När det kommer till att blanda röster, då vet jag inte om det egentligen spelar så stor roll om det är en profssgrupp eller en fyllekör man ger sig in i, det är ändå något obeskrivligt befriande och varmt i att bara få vara en del...
Min röst är totalpaj idag. Jag ska inte sjunga, det tåls inte av stämband med kronisk laringyt. Dessutom låter jag ungefär som en kråka på begravning. Men det var valborg igår, och valborg och vårsånger hör ihop. Som tur var förekom det tillräckliga mängder alkohol för att även andra människor än jag skulle sjunga, så sjöng gjorde vi... Vårsånger först, sedan allsånger av allehanda slag, folkmusik, Uggla, Taube... Det lät förmodligen fruktansvärt illa, alla som inte sjöng var säkert mäkta trötta på oss, och hade jag inte själv delat en flaska vin med en vän hade jag kanske inte tagit ton. Men ibland går det bara inte att låta bli!
