För- och nackdelar med framförhållning

Rapportinlämning imorgon klockan 17.00. Jag är klar. Okej, jag överdriver, jag ska till skolan när jag har ätit lunch och skriva referenslista och infoga sidnummer, men i övrigt är jag klar. 'Skööönt' tänker ni, speciellt om ni är en klasskamrat som just nu sittero ch sliter sitt hår över formuleringar i slutsatsen eller vad som egentligen ska ingå i en executive summary. Ni har rätt, det är skönt. Skönt att slippa tänka mera, skänt att veta att när det väl är inlämnat finns det ingenting jag kan göra åt det mer, ingenting mer att stressa över.

Men det är rätt tråkigt också. Här sitter jag, nästan klar med min rapport, med inget bättre för mig än att fira, medan alla vännerna fortfarande skriver timmarna igenom. Vem ska fira med mig? Ingen. Vad ska jag göra för att fira? Kanske köpa en god bok och ligga nerbäddad och läsa hela kvällen. Det är ju mysigt, men ärligt talat, det är ju inte det man drömmer om när man redan suttit instängd och skrivit rapport och läst diverse böcker, PDF:er och folkrättsliga dokument i två veckor. Det får snarare mig att känna mig som en sällskapssjuk gammal dam. I kombination med den senaste tidens alltmer intensiva hemlängtan förbannar jag min egen snålhet och priset på flygbiljetter i samma andetag och önskar att jag hade låtit båda spela mindre roll.

Well well, det blir väl jul snart, hoppas jag.

RSS 2.0