Tentaplugg
Dessutom har jag fått veta att det är fest i Källstalokalen (som, som tidigare nämnts, liggger golv i tak med mitt rum) på torsdag kväll. Då har nämligen 07:orna haft sin stora tenta och vill festa järnet. Problemet är att vär tenta ska vara inlämnad först på fredagen, vilket betyder att jag enligt min vanliga taktik kommer att sitta och hetsskriva det sista på torsdag kväll. Kan bli puligt att göra det till dunket av När vi gräver guld i USA, lål.
Lycka mig till!
Kram
Vardagslyx
Det är något mycket speciellt med människor man känns större delen av sitt liv. Som känner en så väl att de bara skrattar när man säger något dumt, som vågar säga "nej, nu tycker jag att du har fel" när man har det, och som redan känner till alla ens svaga sidor, så att man aldrig behöver försöka göra ett gott intryck. Det märks såklart extra tydligt när man tillbringat fyra veckor uteslutande med att bygga nya relationer, att göra första intryck, att känna sig för (hur är jag i den här gruppen, är jag ens med, och i så fall i vilken roll, vem är jag i förhållande till de här människorna?), att tänka på vad man säger. Nu sitter det några där ute och säger: "Vaddå, tänker du på vad du säger och ändrar dig för andra människors skull?" Självklart gör jag det, jag tror att det är nästan oundvikligt. Det handlar inte om att förställa sig, utan är bara ett resultat av att människor alltid är vilka de är i relation till andra. Och av att man naturligtvis vill visa sig från sin bästa sida bland nya människor. Jag har delar av min personlighet som jag inte är stolt över, och de vill jag gärna trolla bort, oavsett vem jag umgås med, men ännu mera så i grupper där jag ännu inte är en självklart accepterad del.
Jag babblar... Huvudsaken i resonemanget ska i alla fall vara att det är skönt att träffa människor som känner en utan och innan, det är som att släppa ner axlarna och andas ut efter en konsert, ungefär. Spänningar som man inte ens visste fanns släpper.
Idag har jag suttit på biblioteket i närmare åtta timmar och pluggat. Sjukt duktigt. Efter det unnade jag mig lite vardagslyx: Jag kokade rödbetor och åt med smör och salt till kvällsmat. Galet gott. Vardagslyx är underskattat... Det kan ju vara sjukt enkelt, och bara ett bra sätt att ta hand om sig själv en stund.
Jag får väl lägga mig, det är en dag imorgon också, påstår de.
Kraam
Turbulent
Jag är en väldigt introvert människa. Med introvert menas inte att man är blyg eller inte pratar eller inte tycker om sociala sammanhang, utan att man hämtar sin energi från sig själv och sin egentid. Motsatsen extrovert betyder alltså att man får energi av att träffa människor och vara social. De här fyra första veckorna i Sollefteå har varit fantastiska. Jag har träffat så mycket människor, lärt mig så mycket, haft så roligt som jag inte har haft på år och dag.
I söndags tog det stopp. Alla varningsklockor samtidigt började tjuta och blinka. "OBS! Social overload!" Jag blev irriterad och trött och kände mig ensam och ledsen mitt i allt det roliga. Då finns det bara en lösning: Egentid. Så jag har ägnat flera timmar varje dag sedan dess åt bara mig själv. Läst böcker, skrivit dagbok, ibland, och ganska sparsamt, pratat med vänner hemifrån.
Poängen är att det är viktigt att vara självisk ibland. Viktigt att bara strunta i allt annat och ta hand om sig själv. Inget plugg, om det är tungt, inga vänner, om man är som jag. Bara själavård. Det finns inga ursäkter för att inte ta hand om sig själv, ingenting annat får gå före det. Nu är jag tillbaka med lika mycket livslust och energi som vanligt, och planerar för en fantastisk helg med dans och I-dag och allt möjligt annat roligt när Tove kommer imorgon.
Toooove, välkommen till Norrland!!
Kramar
Inga bilder
Jaa, Tove kommer på besök i helgen, ska bli hur skoj som helst. Haha, tänk så mycket jag har pratat om människor här nu blir det upp til bevis!
Om jag var lyckligare...
Det är en helt fantastik dag. Ni vet en sån dag när man bara är lycklig att få leva. När jag vaknade imorse glittrade solen i gräset utanför mitt fönster, och hela kroppen kändes som om jag kunde flyga. Jag sprang en sväng, längre än vanligt med all min energi, och luften var så syremättad att den steg mig åt huvudet, musiken så medryckande att varje steg blev ett språng. Nu står balkongdörren på vid gavel och mina sängkläder och mattor hänger på vädring. Mina nya krukväxter står i fönstren och dricker solljus, och jag ser till och med fram emot att dammsuga.
Vissa dagar är inte som andra, helt enkelt.
Inredningsglädje
Grym på nått
Kram på er allihop, gonatt
Ps. Tack Fredrik och Tove för hjälpen med terminologin igår, det var mkt upplysande!
Ord
Alla människor vet att jag älskar ord. Jag är lite ledsen att debatten om förhalning (se nedan) går så trögt, men nu har jag ett nytt ord att berätta om. Det är ett sånt ord som är likadant framlänges som baklänges, jag kommer just nu inte på vad det heter, något på a, tror jag. Anagram? Kanske. Det här är i alla fall det finaste sådana ordet jag har hört någon gång:
"glasalg"
Har ni hört något så fint nångång? Knappast. Jag funderar på att be min bror sätta ihop någon fin bild på temat, där man kan läsa ordet från alla håll, eller något. som illuminatum i da Vinci-koden, ungefär. Jag vet inte vad det heller heter, men det finns något smart ord för det. Om någon kan terminologin skulle jag hemskt gärna vilja ta del av den. Tills dess, begrunna alla fantastiska ord.
"Bitterljuv" är ett annat.
Kram
Dagens Sanna
"Jag har faktiskt ingen skyldighet att vara snäll mot halvgamla, halvfeta, fula tyskar med halvflint!"
Det roliga är egentligen inte citatet, utan att Sanna stalkades av en halvgammal, halvfet, ful tysk med halvflint i flera dagar, och använde ovanstående citat som ursäkt för att vara otrevlig. Som om det behövdes...
Förhalning
"Hej, vad händer?" "Jag förhalar", funkar liksom inte alls lika bra. Nu har jag två förslag. Det ena är att vi som läser den här bloggen (vi är i genomsnitt sådär en åtta om dagen) startar en massiv reklamkampanj för uttrycket förhala. Bristen i det svenska språket måste åtgärdas, det är vår plikt som medborgare att kämpa för ett rikare modersmål! För att det här förslaget ska få genomslagskraft krävs att vi utnyttjar alla våra resurser, att vi använder ordet i alla sammanhang det passar i flera veckor, för att genom träget tjat förändra den gängse uppfattningen om ordet som gammalmodigt och tråkigt. Upp till kamp, bröder och systrar!
Mitt andra förslag är att vi hittar på ett alldeles nytt uttryck. Sådana ord brukar vara lättare att få att slå igenom, eftersom de ofta är lite humorisktiska och känns alldeles naturliga att använda i ett vardagligt sammanhang. För att förslag nummer två ska fungera behöver jag ännu mera hjälp av mina läsare, jag behöver nämligen att ni lämnar in förslag, förslagsvis (pun intended) som kommentarer till den här bloggen. För att få igång diskussionen kommer här några förslag från mig:
plugg/jobbsläpa(släpning) - har den fördelen att den ger en mycket tydlig visuell association av hur man som student går och drar benen efter sig och gör allt för att undvika böckerna som ligger uppslagna på skrivbordet, och den eventuella nackdelen att den första delen av ordet måste ändras beroende på vad det är man förhalar. Hur ska man uttrycka en dag när man förhalar sju olika saker? Med bara "Jag släpar" kanske?
maska (maskning)- jag antar att det här är det närmaste populära uttryck som finns i svenskan, men det är inte riktigt rätt, det skulle behöva förändras lite. Fördelen är att man inte hela tiden måste förklara det för människorna man introducerar det till. Nackdelen är att vi då måste försöka, som åtta tappra språkets riddare, att ta över hela den kultur och associationsvärld som flera miljoner svenskar redan har kring ordet. Kan bli knepigt.
skrolla (skrollning) - snott från datorvärlden, men egentligen ganska passande, man skrollar liksom hela tiden förbi det man egentligen borde göra och hamnar istället på msn. Fördelen att det inte låter främmande men ändå inte har något konkurrerande betydelse i dagligt tal att utmanövrera. Nackdelen skulle vara att det låter lite för aktivt, förhalning handlar ju egentligen ganska mycket om att vara seg och obeslutsam. Å andra sidan passar skrollning bra för den sorts förhalning som innebör att man ursäktar sig genom att göra andra "viktiga" saker hela dagen.
Som Fredrik brukar säga: "Ordet är fritt, nu är det ditt." Om jag kunde komma på tre alternativ bara sådär på rak arm så tycker jag väl att ni inte ska var sämre. Språket behöver er!
Kramar! //Förhalerskan
Rödvin och choklad
Det bor en apa i Sollefteå. Han är kort och ganska söt, och tycker om att klättra på balkonger om kvällarna.
Han är bra, har egentligen bara en nackdel: Han hindrar mig ständigt från att sova som jag borde. Nu är klockan mer än tre, min mage är full av choklad och rött vin och mina tankar av skratt, och det kommer ta ytterligare tid innan jag kan varva ner.
Ta hand om er, sov gott.
// Hon med de blåa tänderna (för att inte tala om hur brun min tunga var, jag fick borsta den tre gånger för att få bort all choklad, lål)
Inte ensam blåst, och bamse
Vi utvecklade igår en analysmodell för det internationella samspelet som grundade sig på figurer i Bamse, som jag tänkte att jag skulle dra här och få alla att skratta. Jag skrev ner alltihop, men sedan när jag läste vad jag hade skrivit kände jag mig så sjukt nördig att jag tog bort hela stycket. Vi skrattade iofs som dårar när vi pratde om det, men jag har en stark, ganska obehaglig känsla att det inte skulle gå hem hos allmänheten. Jag undrar om alla studenter bli såhär sukt insnöade...?
Igår såg jag och Anders på Wall-E. Den är bra, se den om ni inte har gjort det. Sensmoralen blir kanske lite väl uppenbar ibland, inte riktigt en tänkfilm, men det är ju trots allt en barnfilm, så det är okej. Den är söt, och viktig, tror jag.... Och tyvärr inte helt orealistisk.
Nu ska jag läsa mer om lite mera konventionella, allmänt accepterade analysmodeller för internationella relationer. Vi ses sen!
Roligt att vara till glädje
Mitt senaste inlägg har väckt löje i hela min vänskapskrets. Den enda soms töttar mig i mitt ovetande är Fredrik, och till honom skänker jag nu en tacksamhetens tanke. Å andra sidan är det ju alltid roligt att vara till glädje, och om jag fick någon att dra på munnen på min bekostnad så bjuder jag på det.
I övrigt är dagens visdomsord att läsa och lära av historien om Ikaros. Ikaros var son till nån grekisk gud, och gjorde egna vingar för att kunna flyga som fåglarna. Hans vingar var sammanfogade med vax. Han flög och flög, såg vackra saker och hade det fantastiskt bra. Flög högre och högre gjorde han, ända tills han en dag flög för högt, för nära solen. Vaxet i hans vingar smälte, och han störtade till marken.
Sensmoralen är väl rätt uppenbar. Vissa saker ska man helt enkelt inte försöka sig på, oavsett hur lockande och vackra de verkar, för det enda tänkbara slutet är en total kraschlandning. Å andra sidan kan man tänka som Anne, som hellre "flies on the wings of hope" och "crashes into the depths of despair" än aldrig flyger alls. Jag tror att jag hellre flyger, jag också.
Nu fick jag Anne-på-Grönkulla-abstinens.
Inte så smart som jag tror
Alltså, jag har hur länge som helst slagits med problemet att mitt filformat i vista inte går att öppna på andra datorer. I Barcelona skickade jag alla mina arbeten per e-mail till karin, klistrade in dem i ett nytt dokument och sparade om dem på hennes dator och sedan på mitt USB-minne för att kunna skriva ut dem på internet-caféerna. Idag har jag lärt mig att när man trycker "spara som" i Works i Vista finns det en rullmeny där man kan välja precis vilket format man vill spara sin fil i. Om det finns en enda människa därute som inte redan visste det förutom jag så kan jag tala om att det tar cirka två sekunder längre än att bara klicka okej, och plötsligt kan man öppna filen på alla XP-datorer som finns. Det är fantastiskt hur glad man kan bli över något så litet, och hur dum man kan känna sig när ens egna stora problem visar sig väldigt små i verkligheten.
Godnatt!
/En glad skit
Det är kallt i Norrland...
Det är lite pinsamt att inte hitta hem från sin egen skola. Det tyckte jag, och det tyckte även gänget jag mötte när jag gick tillbaka till skolan två minuter efter att jag gått därifrån för att jag inte hade någon aning om vart jag var påväg. Till mitt försvar ska sägas att sikten var begränsad till ungefär tio meter på grund av dis och beckmörker, och att jag bara gått i den skolan i en vecka. Det var också svinkallt, om ni undrar över dagens rubrik. Den där dimman smög in innaför alla kläder, och speciellt då (inte helt otippat) mina sandaler.
In other news: Idag har jag blivit grundlurad. Eller, jag har blivit grundlurad i en vecka, men först nu har jag förstått att jag är grundlurad. Vi har haft fyra mullvadar i vår klass i en vecka!! De har liksom låtsas att de gick i vår klass, när de egentligen gick i årskursen över, och i en hel vecka har de lyckats lura oss allihop, vi hade ingen aning! Påhittade erfarenheter för att få tiden att stämma, fantastiska karaktärsspel från alla inblandade, en hel klass av -07:or som har hållit masken och spelat med.... Jag känner mig fortfarande helt chockad, bomben släpptes för några timmar sedan, mitt i kräftskivan. Tänk egentligen vad man bara tar för givet att folk talar sanning hela dagarna, när de i själva verket kan tuta i en precis vad som helst. Men roligt var det, och nog egentligen ett smart drag, för nu känner vi fyra av -07:orna ganska väl, det bygger en bro mellan klasserna, och dessutom har vi verkligen något att skratta åt och diskutera allihop. Tjitt.
/Godtrogen
Bailando
Det är mycket som händer just nu, även om ovanstående påståenden får tas med en liten nypa salt. Idag har jag dansat i tre och en halv timme på höga klackar. Det var inte speciellt vuxet alls. Och senast i lördags drack jag alkolhol. Och kär bli man inte på några dagar, sån't tar tid. Så det så.
Så nu vet ni tre saker som jag inte är: Jag är inte vuxen, jag är inte nykterist och jag är inte kär. Att definiera en människa så, i vad hon inte är, det är ungefär som att definiera fred som ett tillstånd utan krig. Men precis som en människa bör definieras som det hon är, inte det hon inte är, bör man kanske även vidga fredsbegreppet? Inte bara inom forskningen, utan även i dagligt tal? Skulle vi inte få mera uträttat och kunna skapa en bättre värld om vi definierade fred som det som forskarna kallar positiv fred, ett tillstånd av strukturell rättvisa, där alla människor verkligen behandlas lika och får samma möjligheter? Där vi, för att fortsätta prata om saker som det de är istället för det de inte är, kan arbeta för tolerans istället för mot rasism, för jämlikhet istället för mot kvinnoförtryck, för social rättvisa istället för mot marginalisering. En sådan värld är kanske ouppnåelig, men processen är viktig. Att förändra språket är en väg att förändra tankarna, och mitt första steg är att förändra mina definitioner. Jag vill kämpa för goda saker, det är där jag vill ha mitt fokus, inte på det onda.
Godnatt.
Uttryck
En sak som jag är fantastiskt, fantastiskst bra på är att låta negativ och dömande när det inte alls är det jag menar. Det har jag redan hunnit med en gång idag och en gång i förrgår. Det stör mig, för jag vill inte att människor ska ha det intrycket av mig att jag är dömande och självgod. Jag är visserligen självgod, lål, men inte dömande, i alla fall inte i största allmänhet. De som känner mig väl vet det, jag hoppas i alla fall att de vet det, men här är hela min värld full av människor som jag aldrig har träffat förut, och som inte vet att jag inte är så hemsk som jag verkar. Det är ganska ångestskapande. Väldigt till och med... En sån sak som jag kan ha ont i magen av. Jag antar att lösningen är mycket enkel, jag får helt enkelt sluta uttrycka mig så klantigt... Lycka mig till med det.. Jag behöver det.
Hejdå så länge.
Normativitet
Ingenting här är objektivt. Faktum är att det tydligen är ett kriterium för en bra fredsforskare att vara normativ, dvs att vilja förändra något. Intressant. Och ovanligt. men vettigt, egentligen. De som inte vill uppnå fred studerar i stället säkerhet och sån't.
En annan sak som tål att tänkas på är att det finns flera definitioner av fred, främst två... negativ fred är fred smo motsatsen till krig, dvs alla tillstånd där det inte råder väpnad konflikt liksom.. Positiv fred däremot är när det också finns en strukturell rättvisa i samhället som stöttar den negativa freden... När alla har tillgång till de viktigaste förnödenhetena, och sån't... Och sedan kan man diskutera det där i oändlighet, vilket somkommer först, vilket man måste sträva efter för en hållbar fredlig situation oscv, vilket vi gjort idag, men oavsett vad man kommer fram till är det mycket intressanta tt titta på hur svårtdefinierade vissa uttryck är som vi annars slänger omkring oss i dagligt tal utan att ens fundera över det.
Gonatt /Fredsforskaren (definitivt normativ)
Interdependens
Det skulle kunna vara en modernistisk dikt, men är istället utdrag ur mina plugganteckningar. Jag sitter och läser på till första föreläsningarna, som råkar vara imorgon. Approximativt tusen ord som jag itet hört sedan SamC på gymnasiet, och lika många till som jag aldrig hört överhuvudtaget. Jag erkänner att huvudet snurrar, värker och snart ger upp, men det är galet skönt att ha en utmaning framför mig igen. Åh vad jag har saknat det.
Konsten att göra ett intryck
Det finns en kille i IKK-07 som heter Anders. I går var jag hemma hos honom på tårtkalas. Sedan hamnade jag i hans faddergrupp på insparksintroduktionen. Senare under kvällen har han en gång frågat mig om jag var i Jacobs grupp (eh, neej, jag var i din grupp....) och om jag vet vart han bor (eh... jaa... jag var hemma hos dig igår...).
Han tyckte nog att det var värre än vad jag tyckte, jag skrattade så jag höll på att kikna, men han den stackarn rodnade till och med mot slutet av konversationen. Det är en jäkla tur att man lärt sig på vägen att inte ta saker personligt =).
Det allra bästa med mitt rum är att det ligger golv i tak med festlokalen. Det är bra eftersom man aldrig missar en fest för att man inte vet om den. Det näst bästa med mitt rum är att jag har två bröder på rockmusikergymnasium. Om det inte vore för dem skulle jag nämligen inte kunna sova i just det rummet på nätterna. Så tack Magnus, tack Pontus, ni har utan att egentligen någonsin försöka gjort mitt liv lite lättare =P!
