Jiaqi

Mitt senaste inlägg har väckt löje i hela min vänskapskrets. Den enda soms töttar mig i mitt ovetande är Fredrik, och till honom skänker jag nu en tacksamhetens tanke. Å andra sidan är det ju alltid roligt att vara till glädje, och om jag fick någon att dra på munnen på min bekostnad så bjuder jag på det.

I övrigt är dagens visdomsord att läsa och lära av historien om Ikaros. Ikaros var son till nån grekisk gud, och gjorde egna vingar för att kunna flyga som fåglarna. Hans vingar var sammanfogade med vax. Han flög och flög, såg vackra saker och hade det fantastiskt bra. Flög högre och högre gjorde han, ända tills han en dag flög för högt, för nära solen. Vaxet i hans vingar smälte, och han störtade till marken.

Sensmoralen är väl rätt uppenbar. Vissa saker ska man helt enkelt inte försöka sig på, oavsett hur lockande och vackra de verkar, för det enda tänkbara slutet är en total kraschlandning. Å andra sidan kan man tänka som Anne, som hellre "flies on the wings of hope" och "crashes into the depths of despair" än aldrig flyger alls. Jag tror att jag hellre flyger, jag också.

Nu fick jag Anne-på-Grönkulla-abstinens.