Hemsjuk

Jaa, hemlängtan på hög nivå i helgen, saknar cirkusen, speciellt som jag vet att alla kommer hem till veckan. Tänk att man aldrig blir för gammal för att sakna sin máma och sin pápa och alla söta syskon. Det är rätt coolt ändå att man har så mycket kärlek i sig. Att den räcker till så många människor, och över så lång tid.

Jag kommer hem till jul i alla fall, och då ska vi mysa! Pepparkakor o glögg o lussebullar o knäck o kola och öppen spis o snögubbar.

Förresten är det tur när man längtar hem att man har en bit av hemma precis här, och kan baka bullar och dricka te och umgås och vara oensam när man behöver det som allra mest.

Klarinettist, javisst!

Min senaste stora lycka är att jag fått äran att spela klarinett i Umeå Musiksällskaps symfoniorkester. Ära kan det kanske inte tyckas, då inga inträdesprov eller andra färdighetskontroller avkrävdes mig, men ära vill jag påstå att det är, då ensembeln består av en samling musiker av så hög rang att jag till en början kände mig en smula överväldigad. Ringrostig och ambissvag trasslade jag mig igenom första repetitionen med fler fel än rätt i fingersättning och dynamik, och kom hem lycklig i själen men lätt förskrämd.

Jag ska inte säga att rädslan alldeles släppt. En sådan besvikelse om jag skulle bli tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt inte platsade, inte så mycket för att jag har ett behov av att vara en lysande musiker utan för att jag har ett behov av luften i orkestersalen, av stämningen innan konsert, av svart klänning och klingade A. Inte orädd, således, men något lugnare efter en veckas regelbunden hemmarepitition. Fingrarna minns och hittar tillbaka, läpparna härdas, och tungan blir mindre och mindre oformlig. Det känns möjligt, det känns inom räckhåll. Jag kommer aldrig att bli en virtous, men kanske är det just i detta glädjen ligger. För i musiken finns ingen prestationsångest, där är jag alltigenom glad och nöjd och tacksam bara över att få vara en del. Bara över att ha noter att öva på när jag kommer hem från skolan och bara av att veta att imorgon kväll kommer jag att sitta där igen, en liten liten del i något alldeles fantastiskt.

Omotivation

Tidspress har uppenbarligen sina fördelar. Jag pluggar, men det är absurt så ineffektiv man blir av att veta att man har två veckor till på sig. På något som egentligen inte känns så jättestort, även omd et är avancerat så att det räcker och blir över. Lycka mig till, tillbaka till traktatens underbara värld!


Varm choklad

Jag vill bara påpeka hur fantastiskt tillfredsställande det kan vara att äta precis eller dricka precis det man är sugen på precis när man är det. Varm choklad.

Jo, och det snöade i torsdags. Dvs den 14de oktober. Det är allt annat än vettigt.


Juridik

Kursen heter Folkrätt, rätt och slätt. Tror jag i alla fall. Juridik är nog inte mitt ämne, eller kanske ändå. Soft Law, Hard Law, vad gäller, vad gäller inte, spelar det alls någon roll vad som är moraliskt? Absolut inte. Inte om det inte står i ett avtal.

Eller? Vänta lite, vad är sedvana? Joo, det verkar som att det ändå finns en del saker som är rätt bara för att de är det. Naturrätt, sedvanerätt... Sedvanerätt med naturrättsliga inslag? Är männskliga rättigheter naturrätt? Delar av dem har i alla fall smugit sig in i sedvanerätten, och kan man itne säga att det är ett sätt för moralen att vinna insteg i folkrätten? Vi bestämmer härmed att stater inte får behandla människor hur som helst. Är det verkligen reciprocitet, som Erik sa? Skulle det inte ha räckt då att få våra egna regeringar, vi demokratiska, medvetna människor, att anta resolutioner och stifta lagar? Någonstans verkar vi ju ändå vilja gott även för andra folk? Eller är det kulturimperialism från västerlandets sida? Moral är ju någonstans även det kulturellt betingat, eller är det inte det, finns det allmän mänsklighet någonstans i botten? Tio guds bud?

Jag är yr i huvudet av alla termer och tankar, men jag är också obotlig optimist när det gäller människans natur. Ni får säga hur mycket ni vill att människor gör allt för sin egen skull. Men människorättsorganisationer, MSF, ICRC, varför finns de? För att människor inte står ut med att se andra människor lida. För att smärta i en annan människa är bara en hårsmån ifrån smärta i oss själva. Om ni inte tror mig, kolla in teorin om spegelneuroner. Och när ni ändå håller på, titta på Daniel Goleman som resonerar om varför de inte alltid hjälper.


RSS 2.0