Jiaqi

Ibland skulle det vara fantastiskt skönt att inte ha något val. När beslutsunderlaget är skrämmande motsägelsefullt och man varken vet ut eller in, till exempel. Eller när man måste välja mellan två saker när man skulle vilja göra båda. Eller när man inte vet säkert om man möjligen är alldeles dum i huvudet för att man ens funderar över saken. Eller när det som känns rätt är logiskt fel. Eller tvärt om, när det man borde göra känns pissigt. Eller när inget alternativ är attraktivt.

Skulle jag kunna få fatta beslutet att inte fatta något beslut?

... är Världens fattigaste land. (konstpaus) VÄRLDENS fattigaste land.

Så började vår föreläsare sitt första anförande på den här kursen. Jag säger anförande, inte föreläsning. Han pratar alltid som om han trodde att han vunnit ett nobelpris, och ska hålla det där fina retoriska men vetenskapligt relevanta talet som man ska hålla då. Jag tror att han kanske är kär i sin egen röst. Dessutom är han mycket välvilligt inställd till kulturimperialism, kolonialism, och okontrollerat, outvärderat bistånd. Det skapar en del hetsiga diskussioner.

Varje gång jag tar ton och blir irriterad blir människor förvånade. Varför i allsindar då? Det är konstigt det där, bilden av mig är verkligena nnorlunda i Sollefteå än vad den är på andra ställen. En Stella som inte diskuterar och ifrågasätter (och blir irriterad, för den delen) är ju normalt mer av en sensation än en som gör det.

Det finns förresten en sak som jag inte gillar. Alls. Jag gillar inte att bli underskattad. När jag kom hem från fältveckan sa en killkompis "du var tuffare än jag trodde". Hade jag inte fattat att han menade det som en komplimang hade jag gått i taket. Som det var blev jag bara lätt irriterad. Finns det en sak som ingen människa någonsin trott om mig så är det att jag är mesig. Han påstod att han inte heller trott att jag skulle vara mesig, men att jag var ännu mindre mesig än han trodde, men det hjälpte inte. Jag sätter en viss stolthet i att vara den som aldrig ger upp, den som peppar andra att fortsätta när saker är jobbiga, och den som inte tillåter sig att bryta ihop förrän jobbet är gjort, oavsett hur tungt det är. Och det kanske inte människor kan veta sådär på rak arm, men att bli förvånad över det när man väl upptäcker det... Nej, jag gillade det inte. Samma sak om någon överförklarar saker för mig, vad det än gäller.... Som när man sitter framför datorn och meckar, och någon lägger sig i innan man ber om hjälp, och fastän man inte gjort fel. Jag störs inte av att fråga om det är något jag inte kan, men jag störs när människor tar för givet att jag är inkompetent.

Nu har jag gnällt lite på det också. Skönt.

Kram på er!