Upp och ner, ner och upp...
Ibland går det bra, ibland inte fullt lika bra.
Idag har jag insett att jag kanske måste tänka om vad gäller min C-uppsats, haft sönder min cykelpump och fått påhälsning av Radiotjänst. Jag är rädd att radiotjänstmannen kanske fick ta en del av skiten. Det är ju inte hans fel att han har världshistoriens mest otacksamma jobb. Jag bjöd in honom till och med, för att jag tänkte att nu ska jag minsann överbevisa dem (har dålig erfarenhet av radiotjänstmänniskor som påstår att man ljuger), men han fick visst inte gå in. Nehej, synd för honom då, jag HAR ju verkligen ingen TV.
På plussidan har jag pluggat bra många timmar och sprungit sex kilometer på sisådär knappa 30 minuter idag. Det var bra jobbat, båda två. Dessutom var det alldeles fantastiskt skönt att springa, oj vad det behövdes. Oh, och jag har bokat hembiljett till imorgon kväll. Det är också guld.
Idag har jag insett att jag kanske måste tänka om vad gäller min C-uppsats, haft sönder min cykelpump och fått påhälsning av Radiotjänst. Jag är rädd att radiotjänstmannen kanske fick ta en del av skiten. Det är ju inte hans fel att han har världshistoriens mest otacksamma jobb. Jag bjöd in honom till och med, för att jag tänkte att nu ska jag minsann överbevisa dem (har dålig erfarenhet av radiotjänstmänniskor som påstår att man ljuger), men han fick visst inte gå in. Nehej, synd för honom då, jag HAR ju verkligen ingen TV.
På plussidan har jag pluggat bra många timmar och sprungit sex kilometer på sisådär knappa 30 minuter idag. Det var bra jobbat, båda två. Dessutom var det alldeles fantastiskt skönt att springa, oj vad det behövdes. Oh, och jag har bokat hembiljett till imorgon kväll. Det är också guld.
Om att inte vara lärare
Jag läser Maceij Zarembas nya artikelserie i DN "Hem till skolan" och inser plötligt exakt varför jag inte är lärare.
Jag är annars en sådan där lycklig människa som i vissa situationer känner att jag har ett kall, att jag hör hemma och är "wired" för en viss sorts uppgifter, har ett flow i vissa ögonblick. Alltid pedagogiska sådana. Att få stå inför en klass och leda, fråga, diskutera, lista ut nya sätt att tänka.... Att visa med penna och papper exakt varför arean av en triangel är basen gånger höjden genom 2, fundera över varför man på engelska säger att "it bugs me", och se hur glödlamporna tänds ovanför elevernas huvud och hur roligt det är att lära sig när man förstår, inte bara memorerar. Att läsa läxor med tonåringar eller lära ut segling och simning glada kollobarn. Att få bidra till den där fantastiska känslan av stolthet och glädje som infinner sig hos en människa som genom eget arbete och kraft lärt sig att göra något som han eller hon tidigare inte kunnat. Det är det absolut bästa jag vet.
Men när jag läser om skolan i DN, eller när jag pratar med vänner som är eller har varit lärare, då inser jag varför jag inte är det. Varför jag väljer bort den där glädjen och finner intresse i annat. Det är ganska skönt, på ett sätt. Att känna att jag har annat som jag (också) brinner för, och jag behöver inte gräma mig över vad jag inte gör. Samtidigt är det lite sorgligt. Jag vill ändå mena att lärande kan vara det absolut roligaste och mest givande en människa kan ägna sig åt. Det hade ju varit fantasiskt om vi kunde ge den upplevelsen till våra barn och unga.
Jag är annars en sådan där lycklig människa som i vissa situationer känner att jag har ett kall, att jag hör hemma och är "wired" för en viss sorts uppgifter, har ett flow i vissa ögonblick. Alltid pedagogiska sådana. Att få stå inför en klass och leda, fråga, diskutera, lista ut nya sätt att tänka.... Att visa med penna och papper exakt varför arean av en triangel är basen gånger höjden genom 2, fundera över varför man på engelska säger att "it bugs me", och se hur glödlamporna tänds ovanför elevernas huvud och hur roligt det är att lära sig när man förstår, inte bara memorerar. Att läsa läxor med tonåringar eller lära ut segling och simning glada kollobarn. Att få bidra till den där fantastiska känslan av stolthet och glädje som infinner sig hos en människa som genom eget arbete och kraft lärt sig att göra något som han eller hon tidigare inte kunnat. Det är det absolut bästa jag vet.
Men när jag läser om skolan i DN, eller när jag pratar med vänner som är eller har varit lärare, då inser jag varför jag inte är det. Varför jag väljer bort den där glädjen och finner intresse i annat. Det är ganska skönt, på ett sätt. Att känna att jag har annat som jag (också) brinner för, och jag behöver inte gräma mig över vad jag inte gör. Samtidigt är det lite sorgligt. Jag vill ändå mena att lärande kan vara det absolut roligaste och mest givande en människa kan ägna sig åt. Det hade ju varit fantasiskt om vi kunde ge den upplevelsen till våra barn och unga.
Blogglösen
Alltså, jag gissar aldrig rätt på första försöket när jag ska försöka komma ihåg lösenordet till bloggen. Det är lite komiskt, speciellt som jag varit inne varje dag i det senaste.
Fantastiska saker med att ha ett eget hem (från i förrgår):
Man kan baka och laga mat och stöka i köket en hel dag utan att störa en människa.
Man hittar alltid vad man letar efter, för det är alltid man själv som flyttat på det.
Man kan bjuda vänner på fika när och hur man vill.
Man kan sitta vid köksbordet till midnatt och låtsas att man kan teckna och prata med en vän och veta att ingen försöker sova i rummer brevid.
Man kan låsa sin dörr och stänga av sin telefon och var helt onåbar för världen.
Man kan vänta med disken, eller städa hela lägenheten från golv till tak, utan att någon blir irriterad eller någon annan sabbar ens ordning.
Man får låsa upp sin dörr på eftermiddagen och känna lugnet i kroppen som betyder att man är hemma.
Det finns fler saker. I grunden handlar det om att kunna välja vem man släpper in när och hur. Jag är nog en bubbelmänniska, även om jag älskar att ha folk omkring mig. Jag vill kunna bestämma själv.
Fantastiska saker med att ha ett eget hem (från i förrgår):
Man kan baka och laga mat och stöka i köket en hel dag utan att störa en människa.
Man hittar alltid vad man letar efter, för det är alltid man själv som flyttat på det.
Man kan bjuda vänner på fika när och hur man vill.
Man kan sitta vid köksbordet till midnatt och låtsas att man kan teckna och prata med en vän och veta att ingen försöker sova i rummer brevid.
Man kan låsa sin dörr och stänga av sin telefon och var helt onåbar för världen.
Man kan vänta med disken, eller städa hela lägenheten från golv till tak, utan att någon blir irriterad eller någon annan sabbar ens ordning.
Man får låsa upp sin dörr på eftermiddagen och känna lugnet i kroppen som betyder att man är hemma.
Det finns fler saker. I grunden handlar det om att kunna välja vem man släpper in när och hur. Jag är nog en bubbelmänniska, även om jag älskar att ha folk omkring mig. Jag vill kunna bestämma själv.
Hur man bygger en modell
Idag har jag kommit på hur man binder ihop olika ritde figuren i Word till en enda modell... Så att man kan flytta och förstora eller förminska alltihop på en gång. Det kanske inte låter så märkvärdigt, jag kan ana att det är något de flesta redan har koll på, men inte jag, så jag är ändå nöjd! Dessutom gör det att mitt teoretiska ramverk till uppsatsen, som sakta med säkert växer fram ur intet, ser mycket proffsigare ut. Och det är ju trevligt, speciellt när man känner att allt som får det man skriver att verka smart behövs =p.
Teoretiskt värre
Sitter och låtsas plugga. Det har varit svårt med både koncentrationen och motivationen de senaste veckorna, tror att jag behöver förändra något (mor säger att om något inte fungerar, ändra på det, vilken aspekt som helst, och se om det funkar bättre). Jag fnular på om det är arbetsmiljön jag behöver förändra, skolan känns inte längre som kunskapens källa utan snarare som stressens högborg. Sitta hemma med en kopp varmt te och en veteskorpa eller två känns mysigare, kanske kan jag också lyckas få det att bli effektivt? Dagliga rutiner är en annan sak man kan förändra, tänk om jag skulle börja träna på morgnarna, plugga för- och eftermiddag och spela klarinett på kvällarna istället för att plugga hela dan och sedan trycka in fritidsaktiviteterna där de får plats? Låter ju onekligen roligare, och roligt är ju ofta effektivt.
Att hitta nya former av avslappning och vila är ju också värdefullt. Dra igång yogan igen, den går som alltid i vågor, eller hitta på någon ny kreativ sysselsättning? Jag köpte faktisk pennor i olika hårdheter och ett ritblock häromdagen, jag som alltid sagt att jag itne har någon som helst konstnärlig ådra. Jag kände mig bara sugen på att sätta mig ner och verkligen fundera på ljus, perspektiv, skuggor och former. Vi får väl se om det blir något av. Jag vet att det bara är April, att halva terminen är kvar och att jag dessutom fick åka på semester förra helgen och inte borde klaga, men mitt medvetande och min kropp är helt enkelt inte på samma plats just nu.
Att hitta nya former av avslappning och vila är ju också värdefullt. Dra igång yogan igen, den går som alltid i vågor, eller hitta på någon ny kreativ sysselsättning? Jag köpte faktisk pennor i olika hårdheter och ett ritblock häromdagen, jag som alltid sagt att jag itne har någon som helst konstnärlig ådra. Jag kände mig bara sugen på att sätta mig ner och verkligen fundera på ljus, perspektiv, skuggor och former. Vi får väl se om det blir något av. Jag vet att det bara är April, att halva terminen är kvar och att jag dessutom fick åka på semester förra helgen och inte borde klaga, men mitt medvetande och min kropp är helt enkelt inte på samma plats just nu.
