Jiaqi

Den som inte ännu har läst min beskrivning av mig själv här på bloggen kan med fördel göra det idag, eftersom den behandlar just det jag vill behandla idag. Min oerhörda, ofattbara och helt enkelt hopplösa förmåga att göra bort mig. Jag tror att mitt största problem ligger i att jag väldigt ofta säger saker utan att tänka först, och ibland uttrycker jag mig på ett så himla dumt sätt att jag inte själv fattar hur jag fick den ordföljden in i mitt huvud. Troligast är väl att just de ordföljderna aldrig ens går genom huvudet, de går från att vara tagna ur luften till att släppas ut genom munnen utan några som helst kontroller på vägen.

En sak som jag är fantastiskt, fantastiskst bra på är att låta negativ och dömande när det inte alls är det jag menar. Det har jag redan hunnit med en gång idag och en gång i förrgår. Det stör mig, för jag vill inte att människor ska ha det intrycket av mig att jag är dömande och självgod. Jag är visserligen självgod, lål, men inte dömande, i alla fall inte i största allmänhet. De som känner mig väl vet det, jag hoppas i alla fall att de vet det, men här är hela min värld full av människor som jag aldrig har träffat förut, och som inte vet att jag inte är så hemsk som jag verkar. Det är ganska ångestskapande. Väldigt till och med... En sån sak som jag kan ha ont i magen av. Jag antar att lösningen är mycket enkel, jag får helt enkelt sluta uttrycka mig så klantigt... Lycka mig till med det.. Jag behöver det.

Hejdå så länge.