Barnsligt nöjd
Igår sprang Ebbe och jag en mil, och jag dog inte =p. Hittade det där flytet, rytmen som gör att det känns som om man kan springa i timtal, andningen och stegen har någon slags inbördes relation där det ena förstärker det andra och det känns som om nån har hällt 5.56 i alla leder (Ebbes liknelse). Han sprang visserligen MYCKET fortare än jag, men jag är ändå stolt och nöjd, för att inte tala om hur hög på endorfiner jag var hela kvällen igår =).
Idag fick vi reda på resultaten på geovetenskapen. VG på kursen, en av tre i klassen. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det är svårt att inte känna sig lite malligare än vanligt när man vet hur genomsnittsresultatet såg ut, ledsen om jag är dryg och hopplös =D.
Men just idag tycker jag att jag är ganska bra, =p.
