En gång pluggis...
Idag frågade vår föreläsare från förra momentet hur mycket vi använt genusboken på det här momentet. Jag svarade med antalet kapitel, varpå hela klassen brast ut i hjärtligt skratt. Tydligen är det bara jag som läst den boken överhuvudtaget. Känns inte helt ovanligt, det där.
Jag har kommit fram till att jag nog innerst inne VILL vara en pluggis. För jag gör hela tiden saker, även om det inte är planerat, som befäster just den rollen. Speciellt säger jag saker som avslöjar mig, heeeeela tiden, saker som egentligen lika gärna skulle kunna lämnas osagda. Jag tänker på när vi läste psykologi på gymnasiet, om hur man alltid försöker få verkligen och självbilden att passa ihop, för annars råkar man ut för något slags identitetskris. jag har alltid varit en pluggis, jag ser mig själv som en pluggis, och jag förväntar mig att alla andra ska se mig på det sättet. Alltså gör jag omedvetet saker som för verkligheten att passa in i de förväntningarna. det stör mig ibland, eftersom jag önskar att jag kunde känna mig lika bekväm och nöjd i en annan roll, men det är nog bara att acceptera. jag har ju faktsitk försökt på allvar en gång, i Barcelona, att vara den jag trodde att jag vill vara, men det slutade ändå med att jag kände mig som lyckligast när jag och Marlene satt på bilblioteket och pluggade åtta timmar om dagen.
Lovisa och jag har idag bestämt oss för att bli disciplinerade. ekvationen ser ut såhär: Mera effektivt pluggt=mera (och bättre) fritid. Typ... Det dumma med föreläsningsfria dagar är att man sover bort det mesta av dem. Om man istället bestämde sig för att gå upp och börja plugga klockan åtta varje morgon och verkligen gjorde det till rutin, precis som om man gick till vilket jobb som helst, så skulle man ju ha pluggat klart sina timmar varje dag någon gång tidigt på eftermiddagen, och sedan kunna ha helt skuldfri, skön fritid hela eftermiddagarna, och dessutom hela helgerna. Vi har två killar i klassen över oss som jobbar såhär, och de lyckas läsa en och en halv heltid och ändå alltid ha tid över att gå på alla fester och annat mys. Det är rätt inspirerande att snacka med dem. Så Lovisa och jag tänkte börja på tisdag (måndag eftermiddag lämnar vi in ett grupparbete, så den här veckan har man hela tiden varit beroende av andra, då funkar det inte så bra). Lycka oss till!
Igår kväll var jag på första aktiviteten med integrationsgruppen, vi var och bowlade, sex av oss från RKUF och ett gång grabbar från ett asylboende här i stan. Det var så himla roligt!! Jag vet någonstans innerst inne att jag ska jobba med ungdomar, det är där jag hör hemma, och det bekräftades verkligen igår. Nu längtar jag redan till nästa gång, och grämer mig över att jag inte får vara med oftare, eftersom vi är så många i gruppen, =).
Lovisa kommer hit klockan åtta imorgon för att plugga, (wohoo!) så jag ska nog sova nu. Natti!
Jag har kommit fram till att jag nog innerst inne VILL vara en pluggis. För jag gör hela tiden saker, även om det inte är planerat, som befäster just den rollen. Speciellt säger jag saker som avslöjar mig, heeeeela tiden, saker som egentligen lika gärna skulle kunna lämnas osagda. Jag tänker på när vi läste psykologi på gymnasiet, om hur man alltid försöker få verkligen och självbilden att passa ihop, för annars råkar man ut för något slags identitetskris. jag har alltid varit en pluggis, jag ser mig själv som en pluggis, och jag förväntar mig att alla andra ska se mig på det sättet. Alltså gör jag omedvetet saker som för verkligheten att passa in i de förväntningarna. det stör mig ibland, eftersom jag önskar att jag kunde känna mig lika bekväm och nöjd i en annan roll, men det är nog bara att acceptera. jag har ju faktsitk försökt på allvar en gång, i Barcelona, att vara den jag trodde att jag vill vara, men det slutade ändå med att jag kände mig som lyckligast när jag och Marlene satt på bilblioteket och pluggade åtta timmar om dagen.
Lovisa och jag har idag bestämt oss för att bli disciplinerade. ekvationen ser ut såhär: Mera effektivt pluggt=mera (och bättre) fritid. Typ... Det dumma med föreläsningsfria dagar är att man sover bort det mesta av dem. Om man istället bestämde sig för att gå upp och börja plugga klockan åtta varje morgon och verkligen gjorde det till rutin, precis som om man gick till vilket jobb som helst, så skulle man ju ha pluggat klart sina timmar varje dag någon gång tidigt på eftermiddagen, och sedan kunna ha helt skuldfri, skön fritid hela eftermiddagarna, och dessutom hela helgerna. Vi har två killar i klassen över oss som jobbar såhär, och de lyckas läsa en och en halv heltid och ändå alltid ha tid över att gå på alla fester och annat mys. Det är rätt inspirerande att snacka med dem. Så Lovisa och jag tänkte börja på tisdag (måndag eftermiddag lämnar vi in ett grupparbete, så den här veckan har man hela tiden varit beroende av andra, då funkar det inte så bra). Lycka oss till!
Igår kväll var jag på första aktiviteten med integrationsgruppen, vi var och bowlade, sex av oss från RKUF och ett gång grabbar från ett asylboende här i stan. Det var så himla roligt!! Jag vet någonstans innerst inne att jag ska jobba med ungdomar, det är där jag hör hemma, och det bekräftades verkligen igår. Nu längtar jag redan till nästa gång, och grämer mig över att jag inte får vara med oftare, eftersom vi är så många i gruppen, =).
Lovisa kommer hit klockan åtta imorgon för att plugga, (wohoo!) så jag ska nog sova nu. Natti!
Kommentarer
Trackback
