Fungerar
Jag kan härmed meddela att tekniken fungerar. Att plugga effektivt fram till fyra på eftermiddagen gör att jag kan helt släppa alla tankar på skolan efter fyra, och därmed får många timmars kvalitetsfritid på kvällarna. Helt fantastiskt bra.
Jag har, bortsett från det, kommit på en sak. Jag förstår inte ondska. Vi tittade på Blood Diamond i söndags, och jag förstår inte. Med hjärnan kan jag göra hur fina analyser som helst av hur extremism och hat och våld uppstår i ett samhälle, och jag inser ju även med hjärtat att det händer, annars skulle jag inte gråta som jag gör, eller bli tom och arg och förtvivlad. Men innerst inne förstår jag inte vad det är som driver människor att förgöra andra människor. Det finns imig en tro på godheten och skönheten i alla människor. Och jag menar alla.
Jag antar att slutdiskussionen hamnar ungefär såhär: Antingen är människor typ biologiskt/genetiskt programmerade till våld, och samhället och kulturen har bara konstruerat bort det beteendet i fredliga samhällen. Det skulle innebära att konflikter och våld hela tiden är latent i alla samhällen. Det andra alternativet är att människor är i grunden goda och medkännande, men att vissa extrema situationer får dem att gå emot den naturliga instinken. Det innebär i så fall att längvarig, hållbar och positiv fred är möjlig i alla samhällen, om vi bara finner ett sätt att förstå varandra och ta till vara på det goda inom oss.
Det är bara att själv tänka på vilka olika konsekvenser de två grundsynsätten får för hur man hanterar konflikter och bemöter människor i utvecklade våldskulturer (t.ex. inbördeskrig), och vad det sedan får för möjliga konsekvenser. Nästan lite obehagligt. jag tar tillbaka, jag tycker definitivt att det är obehagligt, och inte så lite heller.
Nu ska jag sova, gonatt.
Jag har, bortsett från det, kommit på en sak. Jag förstår inte ondska. Vi tittade på Blood Diamond i söndags, och jag förstår inte. Med hjärnan kan jag göra hur fina analyser som helst av hur extremism och hat och våld uppstår i ett samhälle, och jag inser ju även med hjärtat att det händer, annars skulle jag inte gråta som jag gör, eller bli tom och arg och förtvivlad. Men innerst inne förstår jag inte vad det är som driver människor att förgöra andra människor. Det finns imig en tro på godheten och skönheten i alla människor. Och jag menar alla.
Jag antar att slutdiskussionen hamnar ungefär såhär: Antingen är människor typ biologiskt/genetiskt programmerade till våld, och samhället och kulturen har bara konstruerat bort det beteendet i fredliga samhällen. Det skulle innebära att konflikter och våld hela tiden är latent i alla samhällen. Det andra alternativet är att människor är i grunden goda och medkännande, men att vissa extrema situationer får dem att gå emot den naturliga instinken. Det innebär i så fall att längvarig, hållbar och positiv fred är möjlig i alla samhällen, om vi bara finner ett sätt att förstå varandra och ta till vara på det goda inom oss.
Det är bara att själv tänka på vilka olika konsekvenser de två grundsynsätten får för hur man hanterar konflikter och bemöter människor i utvecklade våldskulturer (t.ex. inbördeskrig), och vad det sedan får för möjliga konsekvenser. Nästan lite obehagligt. jag tar tillbaka, jag tycker definitivt att det är obehagligt, och inte så lite heller.
Nu ska jag sova, gonatt.
Kommentarer
Trackback
