Karusell
Hj'lp vad det snurrar just nu, det är så att man blir alldeles yr i huvudet. Det händer saker hela tiden, vilket måste ha märkts på min talande tystnad här på bloggen de senaste veckorna. Jag hinner liksom aldrig sätta mig ner och reflektera över mitt liv, jag är alldeles för upptagen med att leva det. Och det är ju bra, till största delen, väldigt bra. Men just nu är jag trött på det, jag vill ha lugn och ro och givande samtal och mycket egentid. Tskigt då att de närmaste två veckorna kommer att gå till mkt stor del till ett grupparbete i skolan. Jag hatar grupparbeten.
Egentligen är jag alldeles för glad för att skriva såhär deprimerande saker. Vi har påbörjat ett nytt kursmoment, med underrubriken "konflikter i världen". Det är helt sjukt intressant, jag älskar kurslitteraturen, vilket itne är helt fel. I tisdags var jag så lycklig åt att vara den jag var och få läsa det jag läste att jag var tvungen att ringa hem och prata av mig, =D.
Det handlar mycket om "nya krig" i sig en deprimerande företeelse, men också om konfliktlösning och mäjliga sätt att angripa de problem som världssamfundet ställs inför. Och eftersom jag är en positiv på gränsen till naiv liten tös så blir jag alldeles glad och hoppfull av att läsa om vissa saker. Visste ni till exempel att det fanns hutuer och tutsier i Rwanda under folkmordet som kallade sig "hutsier" och vägrade delta i våldet på någon sida? Eller att det i Bosnien-Hercegovina fanns orter där man lyckades hålla kvar en gemensam, multietnisk kultur genom hela kriget? Det är hoppfullt, det är vackert, och jag blir alldeles rörd när jag läser det.
Haha, jag diskuterade en hel kväll i fredags med en riktig cyniker, som var övertygad om att människan var i grunden ond och att alla handlingar var själviska och allt det där vanliga tugget som jag som naiv optimist inte orkar med. Som tur var hade jag en kompis som med jämna mellanrum skakade om mig och påminde mig om att det finns gott och att världen går att förändra. Utom honom hade jag nog brutit ihop alldeles =P.
Vad mer? Mamma har varit här och hälsat på, hon kom igår och åkte idag, på väg upp till Umeå för skolkuratorsdagar. Det var mysigt, det var roligt att visa henne Sollefteå, presentera henne för lite vänner och så. Och så lagade vi världens godaste middag för tjejkompisarna här på Källsta igår, ungsbakad lax (m färsk citronmeliss) med potatisgratäng (m rosmarin) och ojojoj... Det blir liksom något annat, mera en "riktig måltid" när man lagar till många och så... Och när man har hela stycken kött eller fisk, det har jag typ aldrig här. Mums.
Nu ska jag nog ta och gå och lägga mig, föreläsningar imorgon, och även om det här momentet är galet intressant så är det också sjuuuukt mycket att läsa hela tiden, så jag får typ dåligt samvete för all tid jag inte ägnar åt böckerna. Godnatt, säger jag nu, vi hörs förhoppningsvis om mindre än 11 dagar, den här gången. Kram!
