Hästlös
En olycka kommer sällan ensam, säger de ju...
Mamma ringde i eftermiddags, Meghann är borta. Sjuk i söndags, Ulltuna i måndags, blev bara sämre och sämre, de kunde inget göra... Så vid två inatt togs hon bort. Jag fattar det nog inte riktigt än, det är så långt borta, så helt obegripligt. Men jag grät när jag pratade i telefon med mamma... Ja, jag vet att det är ett djur jag pratar om... Men det är tufft ändå.
Kan man inte bara få vara lite glad en stund?
Kommentarer
Trackback
