Jiaqi

Jaa, på andra sidan tentan, i alla fall... Jag klarade den, det är jag övertygad om. Så det känns skönt. Jag är så klart less på mig själv för att prestationsångestmonstret gick och självdog, jag hade garanterat kunnat göra bättre ifrån mig om jag hade pluggat mer, men ibland är det väl okej det också. Man behöver inte ha VG i alla kurser, upplyste någon mig om häromdagen. Svårsmält, men jag jobbar på det (och hoppas att alla fattar självironin i det där).

Sedan jag kom hem har jag suttit på dn.se och snurrat, och konstaterat att det här måste vara det dummaste jag har hört talas om på år och dag, hur pantad får man bli? Inte vet man om man ska skratta eller gråta... Gråta ska man däremot alldeles säkert göra åt denna klockrena iakttagelse, snacka om att det hör ihop med förra månadens inlägg om apoteksmonopol och modernism. Vi kommer aldrig någonsin att fungera som datamaskiner, kommer aldrig någonsin att bli förutsägbara. Och för detta är jag evigt tacksam, oavsett hur mycket enklare livet ibland skulle vara utan känslor och själsliv.

Jag må ha hur ont som helst, jag må vara ledsen och uppriven och förvirrad och sliten och trött. Men jag är glad att jag lever, och jag är glad att jag känner. Och det kan ingen ta ifrån mig. Allra minst något mattesnille någonstans som tror att det går att räkna ut med en komplicerad ekvation hur en människa fungerar.