Personlighetsstörning
Jag har en personlighetsstörning av rang.
Jag kan plötsligt komma ihåg något jag sagt eller gjort tidigare, och få total ångest över detta uttalande eller denna handling. Det kan vara en dum kommentar som jag plötsligt får för mig att hela världen går omkring och skrattar åt mig för. Eller att jag sagt något på tunnelbanan till en kompis som jag plötsligt får för mig att någon som känner någon ska ha hört, och så ska alltihop komma fram till den människa det berörde och det kommer att orsaka all världens hemskheter. Eller att jag gjort en miss i trafiken och nu kommer någon att skriva upp registreringsnumret och anmäla mig på nått vänster.
Nej, jag är inte 14 längre, men ibland kunde man tro det.
Jag undrar om det har med prestationsångest att göra? Att alltid vilja vara perfekt. Att inte riktigt duga om man inte är det. Eller om det har att göra med att först väldigt sent ha blivit accepterad för den man är, och därför fortfarande på något sätt känna att man alltid är med på undantag och måste vara försiktigt. Jag är nästan alltid mig själv, men jag är tydligen fortfarande i någon mån osäker på att det räcker.
Det är i alla fall en väldigt dum och energikrävande personlighetsstörning. Skapar med jämna mellanrum magont och illamående och allmänt "malestar" (ungefär "illabefinnande") i allt från några timmar till ett par dagar. Och 90% av det man oroar sig för (i mitt fall snarare 99% eftersom jag så ofta oroar mig i onödan) händer aldrig. Och när något väl händer är det inte sällan helt oväntade saker som inte ens hade korsat ens medvetande.
Så nu ska jag nog sluta oroa mig för den här gången.
Jag kan plötsligt komma ihåg något jag sagt eller gjort tidigare, och få total ångest över detta uttalande eller denna handling. Det kan vara en dum kommentar som jag plötsligt får för mig att hela världen går omkring och skrattar åt mig för. Eller att jag sagt något på tunnelbanan till en kompis som jag plötsligt får för mig att någon som känner någon ska ha hört, och så ska alltihop komma fram till den människa det berörde och det kommer att orsaka all världens hemskheter. Eller att jag gjort en miss i trafiken och nu kommer någon att skriva upp registreringsnumret och anmäla mig på nått vänster.
Nej, jag är inte 14 längre, men ibland kunde man tro det.
Jag undrar om det har med prestationsångest att göra? Att alltid vilja vara perfekt. Att inte riktigt duga om man inte är det. Eller om det har att göra med att först väldigt sent ha blivit accepterad för den man är, och därför fortfarande på något sätt känna att man alltid är med på undantag och måste vara försiktigt. Jag är nästan alltid mig själv, men jag är tydligen fortfarande i någon mån osäker på att det räcker.
Det är i alla fall en väldigt dum och energikrävande personlighetsstörning. Skapar med jämna mellanrum magont och illamående och allmänt "malestar" (ungefär "illabefinnande") i allt från några timmar till ett par dagar. Och 90% av det man oroar sig för (i mitt fall snarare 99% eftersom jag så ofta oroar mig i onödan) händer aldrig. Och när något väl händer är det inte sällan helt oväntade saker som inte ens hade korsat ens medvetande.
Så nu ska jag nog sluta oroa mig för den här gången.
Kommentarer
Trackback
