Ljuva hem
Efter tio dagar på uppdrag i republiken Criseland är jag åter i Sollefteå. Jag ser tillbaka på en coh en halv vecka som om det var två månader, och minnesbilder av kidnappningar, skottlossning, etniska konflikter, berusade unicefare, brandinspektörer som extraknäcker som hallickar och brinnande bilar med skadade FN-anställda snurrar i mitt huvud.
Jag är ytterst tacksam för att jag fick chansen att vara med om den senaste veckan. Upplevelsebaserat lärande visar sig än en gång överlägset trasitionellt plugg. Att bli utsatt för nya, utmanande situationer visar sig än en gång vara min största källa till tillfredsställelse. En vän påstod igår att alla människor berusar sig på något sätt, till och med behöver någon slags berusning. Jag ville säga emot, men jag antar att det beror på vart man drar gränsen för berusning. Jag blir berusad på livet, på utmaningar, på ny kunskap, på stress och på adrenalin. Det stiger mig åt huvudet ibland som vilken drog som helst, tills jag skrattar av ingen annan anledning än att jag inte kan låta bli, och det känns som om varje andetag jag drar skickar strömmar av glädje genom hela min kropp. Och den berusningen behöver jag. Alla som känner mig vet att jag blir helt odräglig om jag inte får den, lättirriterad, deppig, inaktiv, frustrerad.
En tankeställare så god som någon.
Jag blev hemskt glad när jag kom hem och såg att jag saknats. Tack =). Jag har inte hunnit sakna nån alls, men jag är glad att vara tillbaka, och vi får höras på en mera personlig basis snart snart snart, allihop!
Kram!
Jag är ytterst tacksam för att jag fick chansen att vara med om den senaste veckan. Upplevelsebaserat lärande visar sig än en gång överlägset trasitionellt plugg. Att bli utsatt för nya, utmanande situationer visar sig än en gång vara min största källa till tillfredsställelse. En vän påstod igår att alla människor berusar sig på något sätt, till och med behöver någon slags berusning. Jag ville säga emot, men jag antar att det beror på vart man drar gränsen för berusning. Jag blir berusad på livet, på utmaningar, på ny kunskap, på stress och på adrenalin. Det stiger mig åt huvudet ibland som vilken drog som helst, tills jag skrattar av ingen annan anledning än att jag inte kan låta bli, och det känns som om varje andetag jag drar skickar strömmar av glädje genom hela min kropp. Och den berusningen behöver jag. Alla som känner mig vet att jag blir helt odräglig om jag inte får den, lättirriterad, deppig, inaktiv, frustrerad.
En tankeställare så god som någon.
Jag blev hemskt glad när jag kom hem och såg att jag saknats. Tack =). Jag har inte hunnit sakna nån alls, men jag är glad att vara tillbaka, och vi får höras på en mera personlig basis snart snart snart, allihop!
Kram!
Kommentarer
Trackback
