Vårtecken
Jag har skrapsår på vänster hand och vänster knä. Breda fåror i huden, orsakade av grus, fastsfrusna i isen med vassa kanter ovanför ytan, precis där jag halkade och föll för en timma sedan. Jag är så trött och stressad just nu att smärtan egentligen får mig att vilja sätta mig i ett hörn och gråta, men om det inte hade varit så tror jag att jag hade tyckt om det. Skrapsår är ju egentligen ett alldeles ultimat vårtecken, tycker ni inte det?
Det är vår i Sollefteå. Norrlänningarna varnar om att det bara är tillfälligt, det kommer att bli kallt igen, världen kommer återigen att frysa till is och snön täcka de fläckar barmark som tittat fram den senaste veckan. Men jag orkar inte lyssna, så jag tar glatt ut segern i förskott. Skrattar åt solglittret i alla smältvattenpölar, joggar på egen risk längs isiga trottoarer, sover med balkongdörren på glänt och vaknar klockan sex på morgonen med rummet badande i ljus.
Nog kommer det är bli en baksmälla utan dess like när vintern slår tillbaka, men just precis nu är jag just precis lycklig, och det räcker.
Det är vår i Sollefteå. Norrlänningarna varnar om att det bara är tillfälligt, det kommer att bli kallt igen, världen kommer återigen att frysa till is och snön täcka de fläckar barmark som tittat fram den senaste veckan. Men jag orkar inte lyssna, så jag tar glatt ut segern i förskott. Skrattar åt solglittret i alla smältvattenpölar, joggar på egen risk längs isiga trottoarer, sover med balkongdörren på glänt och vaknar klockan sex på morgonen med rummet badande i ljus.
Nog kommer det är bli en baksmälla utan dess like när vintern slår tillbaka, men just precis nu är jag just precis lycklig, och det räcker.
Kommentarer
Trackback
