Jiaqi

En bubbla, alltså. I glas. Man ser det som händer utanför, men man hör det inte, det berör inte, stör inte. En bubbla i glas... Med några få små luftbubblor här och där, jag menar i själva glaset, inte så stora att man kan bo i dem, men tillräckligt för att man ska ana att det finns en vägg. En bubbelvägg som annars hade varit så genomskinlig att man inte förstått att den var där. Den hade bara yttrat sig i en tomhet, en tystnad som man kanske egentligen tog för naturlig men ändå någonstans innerst inne kände var ensam. Vid de små luftbubblorna är ju bubbelväggen lite tunnare, och det är där jag står, mot dem jag desperat pressar örat. Fångar upp ett brus. Avlägset. Bortstängt. Ibland starkt, ibland svagt, ibland glatt, ibland uppgivet. Eller kom det uppgivna innifrån? Kanske. Tristess är ingen känsla, det är brist på detsamma. Och lite korkat, sa någon. Tristess är brist på kreativitet är dumhet. Kanske. Idag är det tisdag.

Jag är inte död. Jag bara sover mycket. Och stressar mycket. Jag tänkte att det kunde få återspeglas här att jag faktiskt fortfarande andas på någon sorts regelbunden basis.

Vi har hunnit lämna in en till tenta sedan jag skrev sist. Det var inte fullt lika nära-döden-besläktat, men å andra sidan vet jag inte heller om den höll Stella-standard. Mycket tveksamt, men å andra sidan är kontroll över prestationsångestmonstret i vanlig ordning en av mina mest prioriterade självutvecklingsprojekt. Så det kanske bara är positivt om det går åt skogen på sista tentan. Resonemanget är detsamma som alltid. KBT-artat. Bevisa för mig själv att världen inte går under.

Jag har bytt livsfilosofi. Får se hur länge det håller i sig. Jag kom fram till häromveckan att problemet med mig sedan hemskomsten från Latinamerika är planering. Inte brist på planering, utan för mycket planering. Såhär ungefär ser logiken ut: Stressad Stella innan Peru - planerar timme för timme, allt allt allt, känner att hon har kontroll, varvar ner, får mycket gjort. Stressad Stella efter Peru - planerar timme för timme, allt allt allt, känner att hon inte har något liv, stressar upp sig ännu mer, planerar in lite avslappning, kan inte slappna av just då, stressar ännu mer, är ineffektiv, stressar ännu mer, får ont i magen, kräks, och inser att något behöver förändras.

Jag kan inte peka på exakt vad det är som skapat skillnaden, men faktum är att mitt vanliga stresshanteringssystem blivit totalt kontraproduktivt. Så jag måste ställa om. Nya taktiken innefattar bland annat att lämna mitt armbansur hos Fredrik. Som gisslan. För att inte titta på det var tredje minut. Att istället till exempel ställa mobilalalarmet på nästa tid jag behöver vara medveten om. Som en halvtimme innan jag måste gå till skolan, eller fem minuter innan föreläsningen börjar, om jag redan är där. Att inte plugga när jag är trött och less, utan när jag är pigg och fokuserad. Att tycka att det är okej att ligga kvar i sängen till ett en lördag, utan att tänka på allt det jag hade kunnat göra om jag gått upp fyra timmar tidigare.

Det är inte rocket-science, direkt, men det hjälper. Tror jag. Hoppas jag.
Nu ska jag ringa min mamma, tror jag.

Sitter på skolan en söndagsförmiddag och GIS:ar. Welcome to the life of a University student. Inspirationen fattas mig, jag som hade sån't fantastiskt flow förra veckan, och det stör. Jag skulle egentligen bara vilja kura ihop mig i en soffa, gärna med sällskap, och titta på en lång, mysig film. Det är lite ovanligt för mig att känna så när solen nästan bländar utanför fönstret, men men, alla har vi våra dagar.

Kom hem från Umeå och Pax Nordica igår. Det har varit trevligt att vara i "storstan" som Lovisa med viss ironi kallar det, se lite andra människor, och kanske framförallt träffa vänner från förra året. I fredags åt jag middag och pratade strunt med Cirstina i massor av timmar, och igår morse hängde jag med världens bästa Anders ungefär lika länge. Manna för själen.

Vad gäller själva Pax är intrycken blandade. Mycket intressanta saker, roligt att mycket tonvikt lades på den ekologiska säkerheten och miljö som källa till konflikt, men också som en förhandlingsstart när allt annat gått i baklås. Roligt också att känna att det man pluggar faktiskt existerar i den riktiga världen, oh inte bara inom universitetets fyra väggar. Det antar man väl normalt också, men att träffa människor som arbetar heltid med de saker vi studerar är ändå en källa till inspiration.

Ett annat bestående intryck av Pax Nordica 2009 är att jag absolut aldrig någonsin vill bli prinsessa. Tur att risken för det inte är så stor.

Nu ska jag ta tag i GIS, det verkar som om det brinner i Långviksmon...

Naturen är det som betecknas med grön färg på alla kartor. Den är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom sitt fönster eller på färgfotografier. På vintern är naturen vit.

Naturen består av mark, vatten, luft och PLM-produkter. Den kan användas som underlag för parkeringshus, kärnkraftverk och municipalsamhällen. Där naturen inte används till något kallas den grönområde. Ur naturen får vi vissa råvaror, såsom mat, massaved och makadam. I de hål som därvid uppstår lägger vi t.ex. gamla järnstänger, potatisskal och bildäck. Detta kallas kretsloppet i naturen. I naturen finns lappar, campingturister och djur.

Djur är en sorts komplicerade kvicksilverföreningar som i vissa fall fortfarande har rörelseförmåga. En del djur kan flyga. Är de små, behöver man inte bry sig om vad de heter, det är bara och spraya. Är de större kallas de fåglar, och mot dem har ännu inget effektivt spraymedel framställts, utan bara långsamt verkande medel. Fåglar förekommer främst i motorer i jetplan, i tjockoljebälten samt i små drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn. I naturen finns också små gröna djur som inte rör på sig, de kallas växter. Till växterna hör bl.a. julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får vi grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas de skog. I skogen kan man gå vilse. I skogen finns även varg och björn. Björnen är ett lömskt djur, som alltid överfaller försvarslösa jägare. Vargen finns inte.

Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. Jämför kretsloppet ovan. I marken sticker växterna ner ena änden och suger upp vatten som annars kunde komma till nytta. Det vatten som växterna inte kommer åt kallas grundvatten. Grundvatten är en DDT-lösning. På marken finns vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför de senare kallas så är en gåta då det inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, s.k. grustag. Kring motorvägarna flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.

Vatten är en ofta löddrande, gråbrun vätska som förekommer i naturen i flera former. Vatten i form av regn består av salt och svavelsyra, vilket beror på att vattnet påverkas av luftens naturliga sammansättning. Dessa ämnen underlättar genom sitt idoga arbete framtida rivning av kyrkor och andra stenbyggnader samt järnkostruktioner. De håller även pH-värdet i sjöar på tillräckligt låg nivå för att fiskarna inte skall bli aggressiva. Fiskar är ett slags ofta döda djur som lever i vattnet. Vattendrag som oturligt nog rinner fram just där avloppsledningar mynnar ut, blir ofta berikade med flera sällsynta kemikalier. En av de populäraste kemikalierna heter fosfor. Det är en helt ofarlig kemikalie, som möjliggör skumbad i det fria. Dessutom sätter den fart på den slöa naturen. Sjöar som annars skulle behövt tusen år för att växa igen, klarar det nu på tre år med hjälp av fosfat. Detta är en form av strukturrationalisering.

Så kan man ju också trycka ut saken.